Koreansk gatumat: guide till Seomun-marknaden (del 2)

Koreansk gatumat på Seomun-marknaden — vi fortsätter där vi slutade

I del 1 visade jag er allt från entrén till Seomun-marknaden fram till ungefär mitten av matgränden, men i verkligheten var det bara halva historien. Varje gång jag svängde runt ett hörn dök det upp ny mat jag aldrig sett förut, och det var helt omöjligt att lägga ner kameran. Har du inte läst del 1 ännu rekommenderar jag att börja där så att det hänger ihop.

I del 2 tar jag er igenom hangwa gangjeong, gyeongdan-spett, bungeoppang, gimbap och till och med jokbal (grisfötter) — resten av all koreansk gatumat jag hittade i de innersta gränderna på Seomun-marknaden.

Ju längre in i marknaden jag kom, desto mer förändrades stämningen. Om entrén var full av turister och liv och rörelse, så var insidan en helt annan värld — lokala stammiskunder som hälsade på försäljarna med namn medan de handlade sitt dagliga. Ståndsamansättningen var också annorlunda: istället för alla spettsorter som dominerade i del 1 började en helt ny typ av gatumaträtter från Seomun-marknaden fånga min blick.

Hangwa gangjeong — traditionellt koreanskt godis som bara finns på marknader

Jag promenerade genom en av de inre gränderna när en hel vägg fullpackad med genomskinliga påsar fångade min blick. Hangwa gangjeong (Hangwa Gangjeong) — ett traditionellt koreanskt konfekt som görs genom att pressa ihop nötter, sesamfrön, solrosfrön och liknande ingredienser med rissirap (jocheong) och sedan skära dem i fyrkantiga block. De var sorterade efter typ i stora korgar: svart sesam-gangjeong, solrosfrö-gangjeong, pumpafrö-gangjeong, och bredvid fanns en sort som kallas oranda, gjord med puffat ris.

Det här är inte den typen av snacks som man öppnar och äter på stående fot. Det är mer som presentgodis man köper i påsar och tar med hem. Och faktiskt stod det en hel del äldre damer runtomkring mig och valde ut flera påsar att lägga i sina kassar. Det är vanligt att använda dem vid högtider och ceremonier i Korea, och äldre generationer äter dem gärna till te.

Tänk dig en granola bar för att få en ungefärlig bild — konceptet liknar. Men konsistensen är mycket hårdare, och sötman kommer från rissirap som har en mildare, mer subtil sötma som är helt annorlunda jämfört med vanligt socker.

Färskpressad morotsjuice — perfekt storlek att hålla i handen medan man utforskar marknaden

Precis bredvid gangjeong-ståndet syntes orangefärgade flaskor nersänkta i isvatten. Hundraprocentig färskpressad morotsjuice (fresh-pressed carrot juice). Färgen var djup och intensiv, och flaskan hade en liten nyckelring i form av en morot hängande på sig — en så söt design att det var svårt att bara gå förbi. Storleken var perfekt för att hålla i handen medan man vandrade runt i gränderna på marknaden.

Stekplåtspotatis — helt utan kryddor, bara potatis och olja

På en stor järnplåt stektes grovt tärnade potatisar i olja tills de blev gyllenbruna. Helt utan kryddor — bara potatis och olja, inget mer. Enkelt, men här och där syntes brunstekta kanter som lovade en riktigt nötig, rostad smak. Det är inte särskilt vanligt att se potatis stekas så här på plåt och säljas på koreanska traditionella marknader, och just därför fastnade blicken.

Gyeongdan-spett — risbollar av kletrisdeg med över tio olika toppingar

Inuti glasmontern satt 3–4 runda bollar uppträdda på varje spett, uppradade sort för sort. Först trodde jag att det var japansk dango, men i Korea kallas det gyeongdan (Gyeongdan) eller tteok-kkochi — ett traditionellt koreanskt ris-snacks gjort av kletrisdeg som formas till runda bollar och träs på pinnar.

Och utbudet var helt galet. En del hade inte ens namn på skylten, så det enda sättet att skilja dem åt var efter färg — svarta med en rejäl dos chokladsås, sådana med rödbönapasta och gula kastanjebitar ovanpå, bruna som glänste av att ha kokat in i sojasås, och en salt version inlindad i sjögräs. Bredvid fanns gröna med matchadeg och cream cheese ovanpå, gula med puffat ris, och rosa med knaprig strössel — de rosa hade "körsbärsblom (cherry blossoms)" skrivet på prislappen, så det verkade vara sakura-smak. 3 000 won (cirka $2) per spett.

Ärligt talat ångrar jag att jag inte köpte ett och provade. Jag var så upptagen med att fota — för de var visuellt fantastiska — att jag glömde att faktiskt smaka. Hade jag provat hade det här inlägget blivit mycket rikare.

Hotteok — den plattgrädda pannkakan med sockerfyllning, en klassiker inom koreansk gatumat

Det här är en annan variant än den friterade hotteok i Daegu-stil som jag visade i del 1. Den vanligaste typen av hotteok i hela Korea är just den här — man lägger degen på en järnplåt och pressar den platt medan den gräddar. Det är grunderna av grunderna inom koreansk gatumat, och du hittar den överallt i hela landet.

Om den friterade hotteoken doppades hel i olja och kom ut rund och tjock, så pressas den här på plåten och blir platt och tunn. Ägaren stod och vände dem en och en med en tång, och den gyllenbruna ytan glänste med ett tunt lager olja — riktigt aptitretande. Fyllningen är densamma: mörkt farinsocker och nötter. Men den här är mindre oljig än den friterade varianten, och skalet blir tunnare och knaprigare.

Om den friterade hotteoken var mer åt donut-hållet så är den här mer pannkaka. Under en resa till Korea kommer den hotteok du stöter på på gatan nästan alltid vara den här plåtgrädda versionen.

Gimbap — marknadens gimbap är i en helt annan liga än butikernas

Jag var på väg att gå förbi gimbap-ståndet men stannade tvärt när jag fick syn på disken. Det fanns mer än tio sorter, och fyllningen var helt olika i varje. Namnen på prisskyltarna — spam-gimbap och grönsaks-gimbap som standard, sedan tonkatsu-gimbap (panerad köttschnitzel), soja-bulgogi-gimbap, räk-gimbap med en hel friterad räka som stack ut i änden, sardell-gimbap, och till och med en "naken" gimbap utan sjögräsblad runtom.

Särskilt räk-gimbap fångade blicken direkt — den friterade räkan stack ut med stjärten i änden av rullen och såg otroligt frestande ut. Tonkatsu-gimbap var, att döma av tvärsnittet, rullad runt en hel schnitzel, så den var minst dubbelt så tjock som vanlig gimbap. Ägaren plocka upp bitar en och en med en tång och lade på kundernas tallrikar, och kön var ganska lång. Gimbap kan man köpa på vilken liten butik som helst i Korea, men marknadens gimbap är på en annan nivå — mängden fyllning går inte att jämföra.

För er som inte känner till gimbap (Gimbap) — många tänker på japansk sushi vid första anblicken, men det är helt olika maträtter. Sushi är ättikskryddat ris med rå fisk ovanpå, medan gimbap är ett sjögräsblad med ris och olika tillagade ingredienser inrullade. Det finns inget rått i det, så det är perfekt att äta med händerna på gatan. I Korea är det den självklara maten att ta med på utflykter och familjepicknickar.

Mukbap, udon och guksu — snabb nudelhörna för en hel måltid på Seomun-marknaden

Längre in i marknaden fanns en hörna där flera stånd stod tätt ihop, alla med snabblagad mat. Menyer hängde ovanför, och mukbap, udon och guksu (nudlar) var samlade i samma zon — det var tydligt att folk som ville ha en riktig måltid automatiskt drogs hit.

Uppläggningen var speciell. Mukbap förbereddes i förväg med muk och ingredienser i skålen, och när någon beställde hälldes het buljong över på plats för att färdigställa rätten. Bredvid låg somen- och udon-nudlar portionsförpackade i plast, staplade på varandra. Nudlarna var förkokt och förpackade, så det enda som behövdes var att värma buljongen och servera — därför gick det supersnabbt. Ett enda stånd kunde erbjuda tre-fyra olika nudelvarianter.

Muk fanns också i två sorter bredvid varandra med olika färg och konsistens. Troligen var det ekollon-muk (dotorimuk) och bovete-muk (memilmuk), men det fanns ingen namnskylt så jag kan inte vara helt säker. För att förklara: muk (Muk) är en koreansk maträtt gjord genom att låta stärkelse från ekollon eller bovete stelna till en geléaktig form, som man äter med kryddad sås över — konsistensen är mjukt glidig och smaken är riktigt okej.

Bungeoppang — från rödbönafyllning till vaniljkräm och majsost, vintersnackset som utvecklats

Metallformen i fiskform var öppen, med smet utbredd i botten och ett riktigt generöst lager rödbönapasta ovanpå. Bakom glaset syntes redan färdiggräddade bungeoppang staplade i en enorm hög, och mängden fyllning såg ut att vara mer än själva smeten — genuint frikostig.

Men formen bredvid hade annan fyllning. En del hade gul vaniljkräm, och andra hade majskorn och ostbitar ovanpå. Dagens bungeoppang (Bungeoppang) har för länge sedan passerat tiden då det bara var rödbönor i. Varianter som kräm, sötpotatis och majsost dyker ständigt upp, och det har blivit helt normalt att ett enda stånd gräddar två-tre smaker samtidigt. Det är en av de gatumaträtter du inte får missa under en vinterresa till Korea.

Jordnötspannkaka — det knapriga gammaldags konfektet som påminner om mormors hus

Det fanns en sorts platt kaka där hela jordnötter satt inbäddade i degen och var gräddade. Det verkade ha pressats i någon typ av våffelform, för den kom ut som en tunn platta med jordnötter som stack ut en och en ur ytan. Det kallas vanligtvis ttangkong jeonbyeong eller "jordnötspannkaka" — en vetedeg med lite socker, fullpackad med jordnötter som pressas och grädds på en järnplåt. Den knastrar vid varje tugga och den rostade jordnötssmaken bara stiger och stiger — exakt den där gammaldags konfektkänslan.

Pyeonyuk — kokt och pressat fläsk i tunna skivor

De såldes i frigolittråg övertäckta med plastfolie. Pyeonyuk (Pyeonyuk) — fläskbog eller lägg som kokat länge, sedan pressats tills det stelnat och skurits i tunna skivor. I tvärsnittet syntes lagren av kött och fett varvade med varandra. Det vanliga sättet att äta det är att doppa i fermenterad räksås eller senapssås, och det funkar utmärkt som snacks till dryck. Det är en självklar rätt vid koreanska högtider och ceremonier, och på marknaden var det många som köpte färdiga tråg att ta med hem.

Jokbal — sojasåskokta grisfötter fulla av kollagen

Grisens framfötter kokas länge i en sojasåsmarinad, sedan avbenas och skärs i lagom stora bitar, redo att äta. Eftersom benen redan är borttagna är det bara kött i tråget — ta hem, häll ut på en tallrik och du är klar. Jokbal (Jokbal) är rik på kollagen, så konsistensen är seg och speciell att tugga, och när man doppar i ssamjang (kryddad sojabönpasta) eller fermenterad räksås funkar det både som snacks och tillbehör.

I Korea är jokbal en av de mest populära rätterna att äta som nattmat eller under afterwork-middagar. Prislappen med "족발" (jokbal) syntes på ståndet.

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.