Sundaegukbap guide — Frukost med min utländska fru i Daejeon

En lokal Sundaegukbap-restaurang i Daejeon efter nattpasset

I morse var min fru och jag på väg hem efter att jag hade jobbat natt. När vi gick genom gränderna i vår stadsdel i Daejeon kände vi plötsligt doften av puttrande soppa. Det är april, men morgonvinden är fortfarande kylig och magen var tom. I sådana lägen finns det inget bättre än en rykande varm buljong. Här i Sydkorea har vi en soppa som många äter till frukost, nästan som en återställare efter ett hårt arbetspass. Den heter Sundaegukbap (Sundaegukbap). Det är en riktig klassiker som alla koreaner känner till, den är perfekt när man vill äta ensam, och du hittar små lokala hak som serverar detta i princip i varje kvarter i hela landet. Jag sa till min fru, "Kom, vi går in där," men när hon såg skylten sa hon: "Du vet ju att jag inte kan äta Sundae." "De har Dwaejigukbap (Dwaejigukbap) också," svarade jag. Det räckte för att övertyga henne. Vi hade inte letat upp stället i förväg, det dök bara upp framför oss.

En Sundaegukbap och en Dwaejigukbap. De kostade cirka 6,50 USD styck, så vi landade på ungefär 13 USD totalt för oss båda. För det priset får du en rejäl och mättande frukost i Korea. Eftersom det var så tidigt på morgonen var vi de enda gästerna där.

Min fru är inte från Korea, men sedan vi började bo ihop här har hon verkligen börjat älska koreanska soppor. Men Sundae (Sundaegukbap är en soppa med koreansk blodkorv fylld med nudlar) är hon fortfarande tveksam till. Hon har lite svårt för grisinälvorna och blodet som är i korven, så hon beställer alltid Dwaejigukbap (fläsksoppa) när vi går till de här ställena. Det finns faktiskt ganska många koreaner som inte heller äter Sundae, så det handlar inte om att hon är utlänning, utan mer om en personlig preferens. Det påminner lite om vår svenska blodpudding – vissa älskar den, andra klarar inte av tanken på den.

Vi beställde bara varsin soppa, men bordet blev snabbt fullt

Vi beställde bara en Sundaegukbap och en Dwaejigukbap, men det fanns knappt en ledig yta kvar på bordet. När min fru kom till en koreansk restaurang första gången och såg alla dessa sidorätter frågade hon: "Har vi beställt allt det här?" Nej, det är bara så det funkar i Korea. Du beställer en huvudrätt, och sidorätterna dukas upp automatiskt. Det kostar inget extra, och om något tar slut säger du bara "Kan vi få lite mer?" så kommer de med påfyllning.

Kimchi klipper vi med sax

Kimchin (fermenterad salladskål) serverades i stora, hela blad. Det blir ganska jobbigt att försöka trycka in ett så stort blad i munnen på en gång. På koreanska restauranger finns det alltid en sax till hands, så det är bara att klippa upp den i lagom stora munsbitar. Att klippa maten med sax är en helt normal grej här. Det kan kännas lite ovant i början, men här är det oerhört naturligt. Min fru satt bara och stirrade på saxen första gången, men nu är hon ofta snabbare än mig på att grabba tag i den.

Kkakdugi, stark chili och andra sidorätter

Kkakdugi (Kkakdugi). Det är en typ av kimchi gjord på tärnad rättika, och den har en fantastiskt krispig konsistens. Jag brukar ta tre, fyra skedar av soppan, sedan äta en bit Kkakdugi, och sedan ta mer soppa. Genom att varva smaker på det sättet tröttnar man aldrig.

Cheongyang-gochu (Cheongyang-gochu). Det är en koreansk stark grön chili som du doppar i Ssamjang (koreansk dippsås) och tar ett bett av. Den tillhör de starkare chilisorterna i Korea. Min fru tog en gång ett oskyldigt stort bett av en sådan och tvingades dricka tre glas vatten på raken. Om det är första gången du testar, ta ett pyttelitet bett av spetsen för att kolla styrkan först.

Sidorätterna varierar från restaurang till restaurang. Just det här stället serverade stekta svampar, men någon annanstans kanske du får spenat eller böngroddar. Kimchi och Kkakdugi får du var du än befinner dig i landet, men resten beror helt på vad köket känner för den dagen.

Buljongen och innehållet i Sundaegukbap

Färgen på buljongen är helt vit. Den får den här färgen för att fläskbenen har fått koka under väldigt lång tid, men vid första anblicken ser den nästan smaklös ut. Om du rör om med skeden kommer Sundae, fläskkött och inälvor upp till ytan. Min fru kikade ner i min soppa, skakade på huvudet och sa, "Det där kan jag inte äta." Hennes egen fläsksoppa hade ju inget av det där innehållet.

Kokt fläskkött — stjärnan i Dwaejigukbap

Här har vi det kokta fläskköttet. Den här biten har svålen kvar, vilket ger en riktigt härlig och spänstig konsistens istället för att bara vara sladdrig. Eftersom den har kokat i buljongen finns det ingen oönskad köttlukt kvar. Till och med min fru äter glatt av den här delen. Om du beställer en Dwaejigukbap är det den här typen av kött du får, så om du är skeptisk till inälvor är det ett säkert kort.

Sundae — ser främmande ut första gången

Det här är Sundae. Det är gristarmar fyllda med glasnudlar och Seonji (koagulerat grisblod), vilket ger den dess mörka färg. Som jag nämnde påminner konceptet lite om svensk blodpudding, men med en väldigt annorlunda textur tack vare nudlarna. Jag frågade min fru, "Vill du bara smaka en enda bit?" Hon plockade upp en med ätpinnarna, granskade den noga, och lade sedan ner den igen. "En annan gång..." sa hon, men blicken avslöjade att den dagen nog aldrig kommer. Smaken i sig är ganska mild. Vissa tycker till och med att den är lite väl diskret, vilket är anledningen till att man antingen doppar den i kryddpasta eller låter den ligga kvar och suga upp buljongen.

Hur du äter Sundaegukbap — du sätter smaken själv

Här kommer det allra viktigaste. När din Sundaegukbap serveras är den i princip helt okryddad. Om du äter den exakt som den är kommer den att smaka ganska tråkigt. Du måste krydda och smaksätta den själv med de tillbehör som står på bordet.

Tillsätt Kkakdugi-spad

Vissa gillar att ta några skedar av spadet från Kkakdugi-kimchin och hälla det rakt i soppan. Jag brukar personligen inte gå så långt, men eftersom spadet är syrligt och kryddigt förändrar det verkligen smaken när det blandas med den milda vita buljongen.

Krydda med chilipasta och räkpasta

Jag lade i en klick Yangnyeomjang (Yangnyeomjang). Det är en röd chilipasta baserad på chilipulver och vitlök, och i samma sekund som den nuddar den vita buljongen blir soppan härligt het. Mer än hälften av alla koreaner äter soppan så här. Tål du stark mat tar du en hel sked, är du lite känsligare räcker det med en halv.

Saeujeot (Saeujeot). Detta har en helt annan funktion än chilipastan. Det handlar inte om hetta, utan om att ge buljongen en enorm umamiboost. När min fru såg räkpastan för första gången öppnade hon locket, höll för näsan och utbrast: "Vad är det där?" Det är fermenterade små räkor, så doften är ganska intensiv. Men när jag lät henne smaka lite av buljongen med pastan i sa hon: "Det smakar ju helt annorlunda nu." Salt ger bara sälta, men räkpastan tillför ett otroligt djup till smaken.

Om du fortfarande tycker att det saknas salt kan du strö i lite vanligt salt. Men var försiktig och ta inte för mycket på en gång, för det går inte att ångra. Strö i lite, rör om noga, smaka av, och lägg till mer om det behövs. Du måste röra om. Annars blir en del jättesalt medan resten smakar ingenting.

Om det står Deulkkaegaru (malda perillafrön) på bordet, testa att hälla i lite. Det ger en rund, nötig smak och dämpar den karaktäristiska doften av fläskkött. Jag sa åt min fru att prova det i sin Dwaejigukbap, och när hon gjorde det sa hon direkt att det blev mycket bättre. Det är inget krav, men om det finns tillgängligt tycker jag att du ska testa.

Toppa med gräslök — det sista steget

Nu är det dags för Buchu (kinesisk gräslök). Titta hur färgen på buljongen har förändrats sedan vi lade i räkpastan och chilipastan. När du lägger ett rejält lass gräslök på toppen neutraliseras fläskdoften ännu mer, och smaken blir betydligt fräschare. Snåla inte. Ju mer du har i, desto bättre.

Buljongen är så extremt varm att gräslöken mjuknar omedelbart. Du måste börja äta direkt. Att få upp lite mjuk gräslök, en bit Sundae och lite fläsk på skeden samtidigt — att få ner detta i magen på morgonen efter att ha jobbat hela natten var obeskrivligt skönt. Jag kände bokstavligen hur kroppen tinade upp.

Alla olika delar i din Sundaegukbap

En skål Sundaegukbap innehåller inte bara en typ av kött. Du får en härlig blandning av fläskkött, svål och kött från grishuvudet. Exakt vad som ingår varierar från restaurang till restaurang. Eftersom alla bitar har olika konsistens blir varje tugga rolig att äta.

Mina ärliga tankar

Min fru tömde sin skål helt och hållet och drack upp varenda droppe av buljongen. "Var det gott?" frågade jag. Hon nickade glatt. "Men efter att ha sett vad du åt, är jag ganska säker på att jag aldrig kommer att kunna äta Sundae." Själv lassade jag på kopiösa mängder gräslök i min soppa och njöt fram till den allra sista droppen. Vi åt från samma restaurang och fick samma grundbuljong, men valde olika varianter och båda gick därifrån mätta och otroligt nöjda.

För att vara helt ärlig mot er som ska testa Sundaegukbap för allra första gången: Den första skeden är alltid den svåraste. Det ser okänt ut och doften är lite annorlunda. Men när du väl har kommit över den första tröskeln förändras allt. Ibland känner jag inte heller för att äta det, beroende på humör, men dagar som idag, när man har varit vaken hela natten, känner sig frusen och magen är tom, finns det inget som slår det. När man väl fått i sig en sked rykande het buljong går det inte att sluta.

Känns blodkorven för extrem, välj fläsksoppan istället. Och är även den för magstark kan du leta upp en restaurang som serverar Seolleongtang (Seolleongtang). Det är en soppa kokad på oxben, så den saknar helt fläskdoften, och min fru älskar verkligen den. Böngrodssoppa är också ett lättare alternativ eftersom den oftast inte innehåller kött i själva rätten. Det finns oändligt många olika soppor här i landet, så bara för att en sort inte passade dig betyder det inte att du ska ge upp hela den koreanska soppkulturen.

Detta inlägg publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.