Havscafé i Gyeongju: The King vid Yangnam

Havscaféet The King i Gyeongju Yangnam — stort bagericafé precis vid Jusangjeolli

När man tänker på en resa till Gyeongju tänker de flesta först på historiska inlandsmiljöer som Bulguksa-templet, Cheomseongdae-observatoriet och gravområdet Daereungwon. Men visste du att Gyeongju också har hav? Längs kusten i Yangnam-myeon på östra sidan av Gyeongju ligger Jusangjeolli, ett naturminne nummer 536 med dramatiska pelarformationer i klippan, och precis intill den här kustbranten finns The King Bakery & Cafe, ett jättestort havscafé. Platsen är känd för sin enorma gyllene gorillaskulptur, men när man väl kommer in öppnar sig Östhavet stort bakom panoramafönstren, och bakom caféet fortsätter strandstigen Jusangjeolli Wave Sound Trail direkt vidare. Det är ett bagericafé som säljer eget nybakat bröd, och eftersom det också finns barnzon och en utomhuslekplats med sand är det en plats dit många kommer med familjen.

Jag bor i Korea och var där tillsammans med min fru i slutet av september 2025. Den dagen hade vi precis avslutat ett besök vid Seokguram och svängde sedan ner mot östkusten. Från Seokguram är det ungefär 40 minuter med bil, runt 30 km. Trots att det redan var slutet av september var solen nästan som mitt i sommaren. Vi kom fram runt ett på eftermiddagen, stannade ungefär en timme och fortsatte sedan mot Pohang. Jag tänkte gå igenom det steg för steg tillsammans med bilderna jag själv tog.

Den gyllene King Kong som dominerar redan från parkeringen

Så fort man parkerar och kliver ur bilen står den där, den enorma gyllene King Kong-skulpturen. Första gången man ser den blir man faktiskt lite ställd. Den är nästan i samma skala som själva byggnaden, så man ser den direkt även på håll. Man hade nästan kunnat hitta hit utan navigation, bara genom att tänka att ja, där är det. Parkeringen är dessutom ganska stor, så även på helgen känns det inte som ett ställe där man behöver få panik över plats. Många caféer i Yangnam-området har ganska trånga parkeringar, men just på den punkten kändes The King klart rymligare.

För att förstå storleken lite bättre: på bilden jämförs den med min frus ryggtavla, och ändå når man knappt upp till en del av armen. När en person står bredvid känns skalan nästan överväldigande. Tittar man närmare ser man att ytan är full av metallbitar som kugghjul och motordelar. Det är ett verk i återbrukskonst, men inte något slarvigt ihopslängt, utan en skulptur som faktiskt ser genomarbetad ut. Jag såg verkligen ingen som bara gick förbi utan att stanna och ta en bild.

En entré som känns som att gå in i ett slott

Entrén är heller inte direkt blygsam. Jag trodde först att det bara skulle handla om den stora gorillan, men själva ingången till caféet är formad som en jättelik båge med imponerande höjd. Taket öppnar upp sig högt över huvudet och stenväggarna löper längs båda sidorna, så i samma ögonblick som man går in känns det nästan som att man kliver in i ett slott. Ovanför bågen hänger en stor skylt, och ju längre in man kommer desto smalare blir passagen, så att man nästan dras in mot själva caféet. Det är inte bara en dörr man går igenom, utan en entré som i sig blir en sevärdhet.

Inne på The King Café — ett enormt rum där varje zon har sitt eget tema

När man kommer in slås man först av storleken. Det första området är en medeltidsinspirerad temazon med blå väggar, skölddekorationer, lampor som liknar gatlyktor och till och med en Iron Man-figur. Borden står med gott om utrymme och stolarna är klädda i tyg, så det kändes helt okej att sitta där en längre stund. Jag hade hört att det skulle finnas en separat barnzon, men bara den här delen i sig ser nästan ut som en liten nöjespark ur ett barns perspektiv.

Havssalen med rader av kristallkronor

Men det är i den inre salen som stämningen verkligen skiftar. I taket hänger flera kristallkronor, och det är inte några små dekorativa lampor utan stora pjäser som lika gärna hade kunnat sitta i en hotellobby. Precis bredvid finns panoramafönster mot havet, så ljuset från kristallkronorna blandas med himlen utanför. Sittplatserna består av svarta metallstolar med bred rygg, och de var faktiskt bekvämare än jag hade väntat mig. Det enda var att de, just eftersom de är i metall, kändes lite kalla när man satte sig, trots att det bara var slutet av september.

För att beskriva hur lång den här salen är: man ser nästan inget slut. På ena sidan har man glasväggen mot havet, på den andra en inredning med tegel och fejkade europeiska fönster. Här och där står gula sammetssoffor och lampor i gatlyktestil, så det är nästan kul bara att gå runt och välja plats. Jag har hört att det kan bli ganska fullt mitt på dagen under helger, men när jag var där, en vardagseftermiddag i slutet av september, var det så pass lugnt som på bilderna.

Från motsatt håll ser det ut så här. En rad vita stolar löper längs fönstersidan och borden står utspridda mellan stora krukväxter. Kristallkronorna upprepas hela vägen genom taket, och på håll ser det faktiskt riktigt fint ut. Det är samma rum som på bilden innan, bara från ett annat håll, men stämningen känns ändå annorlunda. Man behöver i princip inte stressa över att få en viss plats, eftersom utsikten syns ganska bra var man än sitter.

Östhavet som öppnar sig när man sitter vid fönstret

När man sätter sig vid fönstret är det här man ser. Östhavet ligger i princip rakt framför ögonen. Genom glaset ser man kustlinjen, klipporna och till och med vindkraftverk långt bort. Min fru stod kvar här länge. Jag ville att vi skulle sätta oss direkt, men hon ville bara titta lite till. Nedanför såg man också en gräsbevuxen trädgård, och senare fick jag veta att man faktiskt kunde gå ner dit också.

Det finns också sittplatser ute på terrassen på andra våningen. Det är den delen där man kan sitta ute i luften, med grästrädgården och havet öppet framför sig bakom glasräcket. Eftersom det är soffplatser med kuddar känns det som ett ställe där man gärna bara sjunker ner och inte vill resa sig igen. Om vädret är fint tror jag nästan att den här delen är ännu bättre än att sitta inomhus. Det blåste lite trots att det var slutet av september, men det gav bara ännu mer känsla av havscafé.

En europeisk vägg som känns som ett nytt café inne i caféet

Tittar man på väggarna ser det ut som om de byggt upp en kaféfasad från någon europeisk gata. Skylten med text, bågfönstren och det ljusgröna färgade glaset gör att det verkligen känns som ett café inuti ett annat café.

Det är inte bara gorillan som finns här. Längre in står ytterligare två stora metallskulpturer. Den ena håller en yxa, den andra en sköld. De är byggda av kugghjul och motordelar, och de känns som om de kommer från samma konstnär som gjort den stora gorillan utanför. Även när man sitter bredvid med kaffet går blicken dit hela tiden.

På nära håll är detaljnivån ungefär så här. En yxa i ena handen, en sköld i den andra. Figuren står inne i en glasmonter, men den är nästan så hög att den når taket, så på bild är det svårt att få med hur stor den faktiskt känns. I verkligheten blir den ganska överväldigande.

Skulpturer och fotohörn gömda överallt inomhus

Det finns också en gorilla inomhus. Den här är gyllene och sitter fast i väggen i en pose som ser ut som att den bryter sig ut genom den. Tänderna glittrar i silver, så den känns nästan lite skrämmande, men tillsammans med den svartvita stadsmiljön bakom blir det ändå märkligt snyggt. Det var verkligen många som stannade här och tog bilder.

Längs den europeiska väggdelen står orange och gula sammetssoffor i rad. Väggarna har fejkade fönster och lampor som gör att man nästan luras att känna att man sitter på en uteterrass. Just den här delen var nog den bästa platsen om man ville ta bilder.

Går man lite längre in ändras stämningen igen. Mellan färgglada fasader står metallskulpturer insmugna, och ovanifrån hänger rankor ner. Det är ett café, men känslan är nästan som att gå genom en liten temaparksgata. Jag och min fru lade faktiskt en hel del tid bara på att bestämma var vi skulle sitta.

Det fanns också sådana här detaljer på väggarna. En mini-balkong hade byggts på riktigt, med blomkrukor upphängda och gardiner på plats. Just sådant hade jag inte väntat mig. Jag trodde bara att det skulle vara ett stort café, men överallt dök det upp små saker att titta på.

Det här är i sin tur en riddarskulptur i rustning. Den står med svärdet nedtryckt i marken, och jämför man med den vita stolen bredvid så är den nästan lika hög som två personer. Tillsammans med de europeiska fasaderna i bakgrunden känns det nästan som att stå mitt i en medeltida by.

Det här är vinkeln där man ser nästan hela rummet på en gång. Kristallkronor, europeiska väggar, metallskulpturer och färgstarka soffor ryms i samma bild. Det är stort, men inte på ett tomt sätt. Eftersom varje del har sitt eget tema känns det aldrig monotont eller segt.

Bageridisken där man tittar på havet medan man väljer bröd

Redan från beställningsplatsen ser man havet. Bakom bagerimontern finns ett stort böjt fönster, och när man lyfter blicken mitt i valet av kaka eller bröd ligger Östhavet där direkt framför en. Det här var faktiskt första gången jag var på ett café där man kunde stå och välja bakverk samtidigt som man tittade ut över havet.

Genom glaset ser man terrassplatserna, och sitter man där ute känns havet nästan precis inpå. Mellan tallarna breder horisonten ut sig, och redan att se den vyn inifrån gör platsen värd ett stopp. Det är ett sådant ställe där man gärna sitter länge med en kopp i handen utan att göra någonting alls.

Tittar man direkt ut från terrassen ser det ut så här. Bortom tallarna breder Östhavet ut sig utan slut, och om vädret är bra kan man till och med se båtar passera. Nedanför fortsätter grästrädgården och strandstigen Jusangjeolli Wave Sound Trail. Den sträckan går ungefär 1,7 km mellan Eupcheon Port och Haseo Port, och det är en av de bästa vägarna för att se Jusangjeolli, naturminne nummer 536, på nära håll. Oavsett hur kaffet smakar räcker den här utsikten ensam som anledning att komma hit.

Bageriet på The King Café — gott om bröd även på vardagar utanför högsäsong

Man märker att de också lagt energi på bageridelen. Det fanns mangotårta, chokladtårta och tiramisu fint upplagda i montern. För att vara styckeskakor kändes bitarna ganska generösa, och utseendet gjorde dem roliga att välja mellan.

En gräddfylld bakelse med en chokladplatta där det stod “The King Bakery & Cafe” fångade blicken direkt. Ovanpå låg kiwi och ordentligt med vispgrädde. Bredvid stod även tiramisu, och överlag kändes det som att dessertutbudet i det här bagericaféet var ordentligt genomtänkt.

Det här verkade vara en av deras signaturgrejer: brödet i form av ett gorillaansikte. Den svarta degen med det vita ansiktet såg faktiskt ganska gullig ut. Det fanns också croissanter, saltbröd och vitlöksbaguetter. Dagen jag var där var en lugn vardag utanför högsäsong och det var nästan inga gäster alls, men ändå var brickorna ganska generöst fyllda. Det finns stora caféer som i lågsäsong bara lämnar två eller tre ensamma bröd framme, men så kändes det verkligen inte här, och det uppskattade jag.

Saltbröd, gräddbröd och gorillabröd låg uppdelade i tydliga fack, och allt såg nybakat ut. Croissanterna hade också fina tydliga lager. Det var inte ett jättemaxat sortiment, men det kändes tryggt och välgjort snarare än spretigt.

Det fanns också rulltårtor. Kiwi- och blåbärsvarianten låg upplagda på glasfat, och snittytan var så ren att det verkligen såg handgjort ut. Det stod också sådant med frukt som fikon bredvid. Bara om man ser till desserterna var nivån absolut i klass med ett bra lokalt bageri.

Croughnut och saltbröd verkade vara de mest utlagda sakerna i montern. Croughnuten såg frasig ut utanpå och rätt rejäl i storlek, medan saltbrödet hade små saltkorn på toppen och såg ut som om det precis kommit ur ugnen. Om disken redan såg så här välfylld ut på en lugn vardag utanför säsong, kan man tänka sig hur full den måste vara under högsäsong.

Signaturdrycker — The King-einspänner och kanelgräddlatté

Jag beställde The King-einspänner, 7 000 won, ungefär $5. Det är en av caféets signaturdrycker, en stil med kraftig espresso toppad med ett tjockt lager grädde. Den serveras i ett glas med texten “The King”, och redan utseendemässigt gör den intryck eftersom espresson är mörk och grädden ovanpå ser riktigt tät och fyllig ut.

Min fru valde kanelgräddlattén, också 7 000 won, alltså ungefär $5. Den var ljusare än einspännern och gräddlagret såg mjukare ut. Hon tog den för att hon gillar kanel, och enligt henne kom doften upp på ett milt och behagligt sätt.

Här hade jag fotograferat dem tillsammans på fönsteravsatsen: den mörkare drycken till vänster var einspännern och den ljusare till höger var kanelgräddlattén. Havet och klipporna bakom gjorde att hela bilden blev riktigt snygg. Om jag ska vara helt ärlig så var båda goda, söta och lätta att dricka. Men inte på det sättet att man känner att man måste åka tillbaka enbart för dryckernas skull. Samtidigt bryr man sig nästan inte när utsikten är så här. Jag frågade min fru senare vad hon mindes mest av drinken, och hon sa att hon mest mindes havet. Helt ärligt, jag också.

Priser och meny — rimligt för utsikten, inte billigt jämfört med centrum

Priserna är inte direkt låga. En americano kostar 6 000 won, cirka $4.20, mjölkbaserade drycker ligger runt 7 000 won, alltså ungefär $5, och smoothies går upp till 8 000 won, runt $5.70. Jämfört med caféer inne i centrala Gyeongju märks det att man betalar mer här, men med tanke på läget och havsutsikten känns det som ett ganska typiskt havscafé-påslag som ändå går att acceptera. Bara som referens: priserna här är de jag såg vid mitt besök i september 2025 och kan förstås ändras.

Hur man tar sig till The King Café och vad som finns att se runt omkring

Från centrala Gyeongju till The King tar det ungefär 30–40 minuter med bil, runt 20 km. Om man, som jag, kommer från området kring Seokguram eller Bulguksa tar det ungefär 40 minuter. Det går att ta sig dit med kollektivtrafik också, men bussarna går inte särskilt ofta, så det är lite krångligt att få tiderna att passa. Jag skulle därför hellre rekommendera hyrbil eller taxi.

Runt The King ansluter strandstigen Jusangjeolli Wave Sound Trail direkt, och i närheten finns även små fiskehamnsbyar som Eupcheon Port och Haseo Port. Därför tycker jag att det är smartare att planera en halvdag där man inte bara stannar för caféet, utan också går en bit längs kusten. Den dagen jag var där hade jag inte tillräckligt med tid för själva stigen, men nästa gång vill jag verkligen göra den ordentligt.

Är det värt ett besök? — en ärlig slutsats

Helt ärligt är tillgängligheten inte platsens starkaste sida. Det ligger ganska långt från centrala Gyeongju, kollektivtrafiken är inte särskilt smidig och hela Yangnam-kusten är fortfarande ett mindre självklart stopp än Gyeongjus klassiska sevärdheter. Men samtidigt är det också det som gör att det faktiskt känns som havet. Ligger det för nära stadskärnan känns det inte riktigt som kust längre. Utsikten och själva rymden här är tillräckligt bra för att man inte ska ångra att man tog sig hit trots den lilla omvägen.

Särskilt eftersom en resa till Gyeongju lätt kan bli ganska tröttsam om man bara går mellan historiska platser, känns det här som en perfekt paus mitt i dagen där man kan vila ögonen på havet. Går det att ta med barn? Ja, utan problem. Det finns en separat barnzon och dessutom en sandlekplats utomhus, så för familjer fungerar det helt fint. Jag har hört att solnedgången ska vara riktigt fin här, men jag var där runt ett på dagen, så det kunde jag inte kontrollera själv.

På sommaren måste det vara underbart att sitta ute på terrassen med havsvinden, och på vintern tror jag att det är bättre att välja platsen bakom panoramafönstren och titta ut över havet i värmen. När jag var där i slutet av september var det fortfarande hett som sommar mitt på dagen, men havsvinden gjorde att det ändå gick bra att sitta ute. Om du letar efter ett havscafé i Gyeongju är det bra att veta att det, i närheten av Yangnams Jusangjeolli, egentligen bara är The King som har både den här skalan och den här typen av utsikt.

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.