Prisvärd hotellfrukost med stor buffé

Shilla Stay Ulsan frukostbuffé – första intrycket

Jag var på Shilla Stay Ulsans frukostbuffé den 7 mars klockan 07.00 på morgonen. Jag reste med min lillebror och min fru, och vi tog in i Ulsan i samband med en resa till Gyeongju. Vi bokade ett paket med frukost för två personer för runt $95–$100. Om man bara äter frukosten separat kostar det cirka $22 per person, så paketet är helt klart mer värt.

Shilla Stay är ett separat varumärke som drivs av samma företag som driver The Shilla, det lyxhotell som är väldigt känt i Korea. Men nivåerna är olika. The Shilla är ett femstjärnigt lyxhotell, medan Shilla Stay ligger i businesshotell-klassen och därför är mycket billigare. Ganska många verkar tro att det måste vara dyrt bara för att namnet innehåller “Shilla”, men så är det verkligen inte.

Det här inlägget visar exakt vad som fanns på Shilla Stay Ulsans frukostbuffé den morgonen, rätt meny för meny med bilder. Jag ville inte skriva en sån där recension där man tar några få bilder och bara avslutar med “det var bra~”. Ska man kunna avgöra om det är värt att boka, måste man få se allt som faktiskt serveras. Därför fotograferade jag hela buffén, punkt för punkt. Bara bilderna är över 60 stycken. Den här bloggen översätts till över 70 språk, bland annat engelska, japanska och kinesiska, så jag ville att även utländska läsare skulle kunna se med egna ögon vad en koreansk hotellfrukost faktiskt innehåller.

Entré och sittplatser på Shilla Stay Ulsans frukostbuffé

När man kliver av hissen på andra våningen ser man entrén till frukostbuffén direkt. Man behöver inte leta alls, den ligger precis framför en. Det första jag tänkte när jag gick in var att det märktes att Ulsan ligger nära Busan, eftersom det fanns ganska många utländska gäster. Jag bor i Daejeon, en större stad ungefär två timmar söder om Seoul, och där har jag nästan aldrig sett utlänningar på hotellen. Stämningen här kändes därför lite annorlunda.

Sittplatserna bestod mest av bord för två. Vid fönstren såg man ut över Ulsans gator genom stora glasrutor, och morgonljuset där var faktiskt riktigt fint. Längre in var känslan annorlunda på grund av de mörkare väggarna och belysningen, men jag gillade helt klart fönsterplatserna bättre. Det var också gott om plats mellan borden, så man behövde inte känna sig störd av grannarna. Bestick och servetter låg redan framlagda vid varje plats.

Koreanska smårätter (Banchan)

Det här är sektionen med koreanska smårätter, alltså banchan. Där fanns bland annat bräserad lotusrot, kimchi, färsk geotjeori, spenat-namul och olika sorters inläggningar. Jag tycker ofta att just den här delen visar hur mycket omtanke ett koreanskt hotell lägger på sin frukostbuffé. Hur varierad banchan-sektionen är säger ganska mycket. För att vara ett businesshotell hade Shilla Stay Ulsan faktiskt lagt ner rätt mycket jobb här. Jag fotade allt meny för meny, så jag visar det en sak i taget.

Det här är sigeumchi namul, alltså kryddad spenat. Det är en av de vanligaste sidorätterna i koreansk husmanskost. Förvälld spenat blandas med sesamolja, salt och sesamfrön. Den är inte stark och har en nötigt mild smak, så även den som äter koreansk mat för första gången kan prova den utan problem. Här fanns även paprika i, så färgen såg extra fin ut. Till ris på morgonen passade den riktigt bra.

Det här är gukmul kimchi, alltså vattenkimchi. Kål skärs i bitar och läggs in tillsammans med vätskan, och resultatet blir mycket mildare och svalare än vanlig kimchi. Jag skulle nästan säga att den knappt är stark alls. I Korea äter man den ibland tillsammans med ris eller som något uppfriskande mellan fetare rätter. Om magen känns lite tung på morgonen räcker det faktiskt med en sked av buljongen för att man ska känna sig mycket fräschare.

Det här är geotjeori, alltså färsk kimchi. När man hör ordet kimchi tänker man lätt på något fermenterat, men geotjeori är en nygjord variant. Kålen är krispig och kryddningen känns väldigt färsk, så konsistensen är helt annorlunda jämfört med mogen, fermenterad kimchi. Den innehåller chilipulver och har lite hetta, men inte den där typiska syrligheten som mogen kimchi får.

Det här är jangajji, alltså grönsaker som lagts in i soja. Här fanns bland annat chili, vitlöksstjälkar och lök, och smaken var salt men också lite söt. Det finns chili i, men eftersom den legat inlagd försvinner mycket av hettan, så den smakar inte alls som rå chili. Om man lägger det ovanpå ris blir sälta och smak faktiskt precis lagom.

Det här är ojingeo jeotgal, alltså saltad och fermenterad bläckfisk. Helt ärligt är det här en sån rätt som folk antingen gillar eller inte gillar alls. Den är ganska stark, salt och har en tydlig fermenterad umamismak. Även koreaner äter den oftast bara i små mängder ovanpå ris, det är ingen rätt man brukar ta mycket av. Om du provar den för första gången skulle jag verkligen rekommendera att du bara tar en väldigt liten mängd.

Det här är yeongeun jorim, alltså bräserad lotusrot. Den tillagas med soja, socker och sirap, så smaken blir både söt och salt. Konsistensen är samtidigt krispig och lite seg på ett bra sätt. På grund av hålen i lotusroten är det här en av de sidorätter som många utlänningar tycker ser lite fascinerande ut. Den är inte stark och har en viss sötma, så de flesta brukar kunna äta den utan att tveka. Det här var min frus favorit bland smårätterna, så hon tog en rejäl hög på tallriken.

Det här är mumalleangi muchim, alltså kryddad torkad rättika. Rättikan skivas tunt, torkas och blandas sedan med chilipulver, sesamolja och plommonextrakt. Det som kännetecknar rätten är den sega, tuggiga konsistensen. Ju mer man tuggar, desto mer kommer rättikans naturliga sötma fram.

Jag hade bara gått igenom sektionen med smårätter, och tallriken började redan kännas tung. Jag hade fortfarande inte ens hunnit titta på brödet eller den västerländska delen.

Bröd och bakverk

Nu går vi vidare till brödsektionen. Först ut: croissanten. Den var i ministorlek och därför väldigt lätt att ta i en tugga. Utsidan var frasig och insidan mjuk, så den var absolut inte dålig. Däremot kändes den inte riktigt nybakad, utan mer som den nivå man ofta stöter på på hotellfrukostbufféer.

Det här var en cinnamon swirl. Den var söt och hade ganska tydlig kanelsmak. Tillsammans med kaffe fungerade den faktiskt rätt bra.

Det här är vanilla crown och apple crown. Båda är bakverk där smördeg toppats med antingen kräm eller äppelfyllning. Apple crown var godare av de två. Vaniljvarianten kändes lite väl tung och nästan lite för mäktig.

Det fanns fyra sorters pålägg här: smör, jordgubbsmarmelad, äppelmarmelad och blåbärsmarmelad.

Det här är en morning roll. I Korea kallar man såna små runda bröd för “morning bread”. De är mjuka och lite lätt söta. Jag tyckte de fungerade bra även utan marmelad.

Det här är mini-panini. Den låg under en vit duk så att den höll sig varm, och konsistensen var annorlunda än morning rollens, mer seg och elastisk.

Det fanns också skivat rågbröd och vitt bröd, och precis bredvid stod en brödrost så att man kunde rosta det själv.

Här ser man valnötsbaguette och vanlig baguette. De låg framme hela på en skärbräda, med en kniv bredvid så att man själv kunde skära så mycket man ville. Bara antalet brödsorter var nära tio olika, så även om man inte riktigt gillar koreansk mat skulle man lätt kunna bli mätt bara på bröd här.

Våfflor och toppings

Det fanns även våfflor. De var i ministorlek, vikta på mitten och stod upprätt. Utsidan var lätt frasig och insidan mjuk och lite saftig. Toppingarna bestod av körsbärskompott, vispgrädde, lönnsirap och hackade valnötter. Min fru åt sin med körsbär och vispgrädde, medan jag tog sirap och valnötter. Helt ärligt tyckte jag att sirap plus valnötter var bättre. Våfflan i sig var inte särskilt söt, så man behövde faktiskt hälla på ganska generöst med sirap för att få upp smaken ordentligt.

Station med risnudlar

Det här var den sektion jag gillade allra mest på Shilla Stay Ulsans frukostbuffé. I träboxar låg risnudlar, kinakål, böngroddar och ostronskivling var för sig. Man valde själv vilka ingredienser man ville ha i skålen och gav den sedan till personalen, som kokade allt direkt på plats och serverade det med varm buljong.

Jag har ätit en liknande nudelstation på Hilton Millennium i Bangkok, men det här stället var helt ärligt inte sämre. För en hotellfrukost på ett businesshotell var det faktiskt ganska imponerande.

Ostronskivlingen låg redan i strimlad form och var lätt att ta. Böngroddarna gav extra krispighet. Själva nudlarna var av den platta typen, alltså ungefär samma sorts breda nudlar som man ser i vietnamesisk pho. Kinakålen ger sötma i buljongen när den kokas, så jag tycker verkligen att man ska ha med den. Jag tog alla fyra ingredienserna, medan min lillebror hoppade över svampen.

Det fanns fyra såser: hoisinsås, penangsås, sriracha och chiliolja. Jag tog lite sriracha och ringlade på lite chiliolja, och det gjorde verkligen att magen vaknade till direkt på morgonen. Om man inte klarar stark mat räcker det gott att bara ta hoisinsås, eftersom umamismaken ändå blir tillräcklig.

Mandu, naan och curry

Det här är mandu, alltså koreanska dumplings, serverade i en bambuångare. Eftersom de var ångade var degen fuktig och man kunde nästan se fyllningen igenom. Inuti fanns grönsaker och kött. De var i lagom enmunsstorlek och lätta att plocka upp, och man åt dem med soja som dipp.

Det här är naan, och det var en av de bästa sakerna på hela frukosten den dagen. Men när jag kom dit fanns det redan bara några få kvar. Jag var där redan vid sju på morgonen, så om man kommer lite senare kan man faktiskt riskera att missa den helt.

Bredvid naanen stod curry så att man kunde äta dem ihop. Det var en orange krämig curry med lite grädde ovanpå och ganska tjock konsistens. Den var inte särskilt stark, mer mild och rund i smaken, och när man doppade naan i den passade det verkligen jättebra. Kombinationen naan plus curry var faktiskt min absoluta toppfavorit på hela frukosten. Jag tyckte till och med att den var fylligare och godare än frukostcurryn jag åt på Hyatt i Kota Kinabalu.

Varma västerländska rätter

Det här är scrambled eggs. Det fanns gott om det, men de var lite torra. Om man förväntar sig riktigt krämig äggröra kan man bli lite besviken.

Det här är bokkeumbap, alltså stekt ris. Det är en rätt som nästan alltid dyker upp på koreanska hotellfrukostar. Den var helt okej. Tillsammans med kimchi blev den dock märkbart godare.

Det här var gröna bönor, svamp och paprika som stekts tillsammans. Smaken var mild och ganska ren. Mellan köttigare rätter fungerade det som något som fräschade upp munnen lite.

Det här är bacon. Det var inte av den där riktigt knapriga typen, utan mer åt det saftiga hållet, men sälta och smak var lagom och det passade bra tillsammans med bröd. Det här var också en av de rätter jag gillade mest.

Korven var skuren i enmunsbitar och hade grillmönster på ytan. Eftersom den var smaksatt med örter hade den klart bättre smak än vanlig standardkorv. Min lillebror fyllde på bara den här tre gånger. Han sa: “Den här korven är verkligen god. Jag vill bara äta den här.” Efter naan och curry var det just korven och baconet som hamnade i min topp.

Det här är potatisgratäng. Osten ovanpå hade smält och blivit fint gyllene, men helt ärligt kändes den lite tung att äta till frukost. Är man riktigt förtjust i ost tror jag däremot att man hade gillat den.

Det här var ett bröd bakat med vaniljkräm ovanpå och mandelspån på toppen. Jag tror att det var någon sorts garlic french toast, men jag minns inte exakt vad det hette. Den var ganska söt och kändes ärligt talat mer som dessert än frukost.

Sallad och deli

Vid det här laget hade jag redan hunnit fylla min andra tallrik innan jag ens tagit ett helt varv runt buffén. Min lillebror satt redan vid bordet och åt, medan jag inte ens hade hunnit fram till salladssektionen än.

Det här är sektionen med salladstoppings och dressing. Där stod rödvinsvinäger, balsamvinäger, olivolja och en pepparkvarn i rad, och dessutom fanns krutonger, svarta oliver, solrosfrön och gröna oliver. Eftersom man själv kunde justera proportionen mellan vinäger och olja gick det att blanda till dressingen exakt efter egen smak.

Det här är salami. Eftersom det fanns hela pepparkorn i den kom doften fram riktigt tydligt när man tuggade. Den passade perfekt ovanpå bröd.

Det här är beer ham. Den var tunnare än salamin och också ljusare rosa, men man kunde se köttfibrerna tydligt, så den kändes helt annorlunda än vanlig presskinka. Smaken var mildare, så den passar nog bra för den som tycker att alltför salta charkuterier kan bli jobbiga.

Här ser man hur de två sorterna låg upplagda. Eftersom det var arrangerat nästan som en blomma såg det ovanligt omsorgsfullt ut för att vara en buffé. Samtidigt hade det varit ännu bättre om det också funnits till exempel prosciutto eller rökt skinka, för då hade utbudet känts bredare. Just där saknade jag lite mer variation.

Grönsakssallad

Det här är hela salladssektionen. Tre stora skålar med träram innehöll olika grönsaker, och till dressingen fanns två alternativ: en orange morotsbaserad dressing och en honungs-citrondressing. Det stod också allergiinformation på både engelska och koreanska, vilket gjorde det lättare även för utländska gäster att kolla vad som fanns i maten.

Det här är bok choy. De hade lagt fram hela stjälkarna, så konsistensen var riktigt krispig. Den var inte bitter och innehöll mycket vätska, så det var en sån grönsak man lätt kunde ta lite av utan att det kändes tungt.

Det här är vanlig grönsallad. Den var fräsch, men problemet var att det bara fanns just en enda salladssort. Det hade varit bättre om det också fanns romaine eller röda salladsblad.

Det här är rödbetsblad. De mörklila stjälkarna såg väldigt iögonfallande ut. Rödbetsblad är inte särskilt vanligt på koreanska bufféer, så det fångade direkt mitt intresse. När jag ringlade över olivolja och balsamico blev den lätt bittra smaken mycket mjukare.

Det här är strimlad morotssallad. Den hade ganska tydlig sötsyrlig smak och fungerade bra för att väcka aptiten. När man lade den på samma tallrik som salami passade syran och sältan faktiskt väldigt bra ihop.

Det här är fusilli-pastasallad. Helt ärligt var såsen ganska tjock, så rätten kändes lite väl mastig. En eller två skedar räckte absolut.

Det här är kornsallad. Den innehöll kokt korn, tranbär, mandelspån och paprika. Den tuggiga kornkonsistensen tillsammans med sötman från tranbären var det bästa med den, men mängden var bara ungefär en skål, så om många tog av den skulle den nog snabbt ta slut.

Drycker

Det här är dryckesstationen. Glaskannorna stod uppradade på träunderlägg, och färgerna var riktigt fina: gult, genomskinligt, rött och ljusgrönt. Morgonsolen lyste genom kannorna och gjorde färgerna ännu klarare.

Det här är plommonjuice. Den slog först och främst med syra snarare än sötma. Efter fetare mat var den perfekt för att rensa upp smaken i munnen. Min fru sa också att “den här juicen är den bästa”.

Det här är vit druvjuice. Den är mycket mildare och sötare än plommonjuicen. Om man väntar sig riktigt intensiv fruktsmak kan den kännas lite platt.

Det här är gamgyul-juice, alltså koreansk citrusjuice. I Korea syftar gamgyul oftast på mandariner från Jejuön. Jämfört med vanlig apelsinjuice har den mindre syra och tydligare sötma. Till bröd var det här den enklaste och tryggaste drycken att välja.

Frukt, flingor och yoghurt

Frukten bestod av tre sorter: banan, apelsin och äpple. Apelsinerna var skurna i halvmåneform och äpplena i lättätna skivor. Det var perfekt att plocka lite av mellan de andra rätterna.

Det fanns tre sorters flingor: cornflakes, fruktringar och chokladkulor. Till dem fanns både vanlig mjölk och havremjölk. Bara det att de hade havremjölk gjorde att det kändes som att de faktiskt tänkt på gäster med laktosintolerans eller vegansk kost. Just den detaljen tyckte jag var ovanligt omtänksam. Inte ens på Miramar i Taiwan eller Novotel i Bangkok har jag särskilt ofta sett havremjölk på hotellfrukost.

Här är en närbild på cornflakesen. Allergiinformationen angav vete och soja.

Det fanns två sorters yoghurt: naturell och hallabong-yoghurt. Hallabong är en speciell citrusfrukt från Jeju, så det var lite kul att stöta på den på hotellfrukost. Den naturella yoghurten var inte i grekisk stil utan ganska tunn, men just till flingor fungerade faktiskt den konsistensen bättre. Hallabong-yoghurten hade en mild citrusdoft och lagom sötma, så den gick bra att äta precis som den var.

Det här är müsli. Basen var havre och i den fanns russin, pumpafrön, mandelspån och bitar av torkad frukt. Det såg ut som att en del redan hade tagits, så den verkade ha varit populär.

Kaffe och te

Det stod en enda helautomatisk kaffemaskin från märket EGRO här. Det stod att den använde italienska COVA-bönor. Smaken var definitivt bättre än kaffe från en närbutik, men inte i närheten av ett riktigt specialkaffe. Det var exakt den nivå man kan vänta sig av kaffe från en hotellbuffémaskin. Eftersom det bara fanns en maskin kan man behöva vänta lite under rusningstid.

Teutbudet kom från Ahmad Tea: English Breakfast, Earl Grey och bovetete. Dessutom stod kanelpulver framme. Min lillebror, som inte dricker kaffe, tog Earl Grey med lite kanel och sa att det doftade riktigt gott.

Omelett som tillagas på beställning

Omeletten gjordes i en sektion där man beställde direkt och fick den tillagad på plats. Man sa bara vilka ingredienser man ville ha, och personalen stekte den direkt framför en. Jag bad om skinka, ost och paprika. Utsidan var fint gyllene och insidan mjuk och lätt krämig. Däremot stod det tre–fyra personer framför mig under morgonrusningen, så man fick vänta lite.

Mina egna tallrikar

Här är tallrikarna jag faktiskt satte ihop och åt efter att ha gått ett varv runt buffén. Det roliga med buffé är ju trots allt hur man själv kombinerar allting.

Det här är min första tallrik. Jag byggde den med beer ham och bacon som bas och lade sedan på två bitar korv, gröna bönor, en sked potatisgratäng och en bit panini. Den milda smaken i beer ham kontrasterade fint mot det salta baconet, så det var gott att växla mellan dem. Potatisgratängen tappade däremot lite av sin charm när osten stelnade på tallriken jämfört med när den låg varm vid buffén.

Den andra tallriken blev en blandning av koreanskt och västerländskt. Mandu, salami, spenat-namul, geotjeori, ost, kex, naan och curry hamnade allt på samma tallrik. Det såg kanske lite rörigt ut, men det är ju just det som är kul med buffé. På den här tallriken var kombinationen geotjeori och ost faktiskt oväntat bra.

Här är den färdiga skålen med risnudlar. Där var platta nudlar, kinakål, böngroddar och ostronskivling, toppat med sriracha och chiliolja. Buljongen var klar men ändå djup i smaken, och det här var verkligen perfekt för att lugna magen på morgonen.

Det här är den tredje tallriken. Jag tog lite spenat-namul, strimlad morotssallad, kornsallad, fusilli-pastasallad, potatisgratäng och ojingeo jeotgal. Kornsalladen höll sin fina konsistens även på tallriken, och ojingeo jeotgal bekräftade ännu en gång att det faktiskt är bäst att bara ta lite av den.

Till sist tog jag två skålar med flingor. Den ena var cornflakes blandat med chokladkulor och mjölk, den andra müsli som jag hällt mjölk på och låtit mjukna lite. Cornflakes ska man äta snabbt medan de fortfarande är knapriga, medan müsli blir godare om den får ligga en stund och dra åt sig mjölken. Helt ärligt var jag ganska mätt vid det laget, så det kändes lite som att jag tryckte i mig det sista bara för att avsluta ordentligt.

Sammanfattning av Shilla Stay Ulsans frukostbuffé

Om man ser till prisvärdet var jag nöjd. För ett paket på runt $95–$100 med frukost för två personer tycker jag ärligt talat att det här utbudet kändes som att man verkligen åt bra. Även om man betalar cirka $22 per person separat känns det inte som bortkastade pengar.

Det bästa för mig var kombinationen naan och curry, korven, baconet och stationen med risnudlar. Särskilt risnudlarna, som kokades direkt av personalen, gjorde att jag blev positivt överraskad. Jag gick in med ganska låga förväntningar eftersom det trots allt är en frukost på ett businesshotell. Jag har testat liknande nudelstationer på Hilton Millennium i Bangkok och Hyatt i Kota Kinabalu, men den här stod sig faktiskt riktigt bra i jämförelse.

Det fanns också några svagare punkter. De scrambled eggs jag åt var lite torra, salladsdelen hade för dålig variation eftersom det bara fanns vanlig sallad, och naanen var så populär att den fanns i ganska liten mängd, så man behövde tajma rätt för att få den. Att det bara fanns en kaffemaskin och att man därför kunde behöva vänta under rusningstid var också lite småirriterande.

Jag hoppas att det här kan vara till hjälp för dig som är nyfiken på hur en koreansk hotellfrukostbuffé ser ut, eller för dig som funderar på att boka Shilla Stay Ulsan. Nästa gång tänker jag nog prova Shilla Stay i en annan stad. Det är samma varumärke, så jag är faktiskt nyfiken på hur mycket frukosten skiljer sig mellan olika hotell.

Grundinformation om Shilla Stay Ulsan

• Hotellnamn: Shilla Stay Ulsan
• Adress: 200 Samsan-ro, Nam-gu, Ulsan Metropolitan City, Korea
• Huvudtelefon: +82-52-901-9000
• Telefon till frukostbuffén (kafé): +82-52-901-9107
• Frukosttider: vardagar 06:30–09:30 / helger och röda dagar 07:00–10:00
• Pris för frukost: cirka $16–$22 per vuxen (kan variera beroende på period)
• Incheckning: 15:00 / utcheckning: 12:00
• Parkering: cirka $3–$4 per natt för hotellgäster (garage under mark)
• Plats för frukostbuffén: hotellens andra våning

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.