Den ultimata guiden till 11 sorters Jjajangmyeon — Välj rätt från den koreansk-kinesiska menyn

När du går till en koreansk-kinesisk restaurang (Korean-Chinese restaurant) för att beställa jjajangmyeon (Jjajangmyeon, Korean black bean noodles) och slår upp menyn, finns det ofta 5-6 olika sorter att välja på. Jjajangmyeon, Ganjjajang, Samseon Jjajang, Yuni Jjajang, Sacheon Jjajang, Jaengban Jjajang... Bara genom att titta på namnen är det omöjligt att veta vad som är vad. Det är faktiskt sällsynt att ens en korean har provat alla varianter.

Jag är korean och bor i Korea, och min fru kommer från ett annat land. Vi går till en koreansk-kinesisk restaurang nästan varje månad, och jag minns fortfarande hur förvirrad min fru blev första gången hon såg menyn: "Är allt det här jjajangmyeon?!" Därför bestämde jag mig för att skriva det här inlägget. För att du ska slippa sitta och fundera framför menyn har jag sammanställt vad som skiljer de olika typerna åt, komplett med bilder. Bilderna är inte från en specifik restaurang, utan jag har samlat ihop dem själv genom att fota på olika ställen vi besökt.

Jjajangmyeon — Grunden till allt

Det här är jjajangmyeon. Om det bara står "Jjajangmyeon" på menyn, är det detta du får. I en skål täcker den korpsvarta chunjang-såsen (Chunjang, black bean paste) nudlarna helt, och på toppen ligger ofta några gröna ärtor. Bredvid serveras danmuji (Danmuji, pickled radish) och inlagd lök, vilket är standardtillbehör som alltid ingår på koreansk-kinesiska restauranger. Precis som lingonsylt balanserar de smakrika köttbullarna i Sverige, fungerar den krispiga rättikan som en perfekt fräsch kontrast till den fylliga, söta svarta bön-såsen.

Eftersom såsen görs i stora satser på morgonen och bara hälls över nudlarna vid beställning, serveras maten väldigt snabbt. Smaken är mjuk och söt. Det finns en viss sälta som är typisk för chunjang, men överlag är det sötman som träffar först, och den är inte alls stark. Om du äter jjajangmyeon för första gången är det helt rätt att börja med den här.

Det var också den här rätten min fru åt första gången hon kom till Korea, och efter en tugga frågade hon: "Varför räknas det här som kinesisk mat?" Hon hade rätt. Om du beställer jjajangmyeon i Kina smakar det inte så här. Det är en smak som Korea har anpassat och förfinat under över 100 år.

Samseon Jjajang — Jjajangmyeon med skaldjur

Det här är Samseon Jjajang (Samseon Jjajang, seafood black bean noodles). Min fru beställde den, och den här dagen kostade den $6.50. Eftersom vinkeln visar hela bordet får du en bra känsla för atmosfären på en typisk koreansk-kinesisk restaurang. Framför ser du Samseon Jjajang, bakom skymtar Ganjjajang, och bredvid ligger danmuji och lök. På många ställen hämtar man vatten själv, så vi har ställt dit en flaska vatten.

Samseon Jjajang är en uppgraderad version av vanlig jjajangmyeon med skaldjur. Med bitar av räkor och bläckfisk ovanpå såsen är den visuella skillnaden tydlig. Min fru älskar skaldjur, så hon väljer nästan alltid Samseon Jjajang när vi går hit. I början visste hon inte skillnaden, men efter att ha provat den en gång beställer hon nu Samseon Jjajang utan att ens kolla menyn.

Närbild på nudlarna och skaldjuren i Samseon Jjajang

Om du tittar närmare ser du att nudlarna och såsen redan är blandade när de serveras. Medan vanlig jjajangmyeon serveras med såsen ovanpå, kan Samseon Jjajang serveras färdigblandad eller med såsen separat, beroende på restaurang. Du kan se små skott på toppen och bitar av skaldjur gömda mellan nudlarna. Bitarna är större och mer varierade än i vanlig jjajangmyeon, vilket ger en mycket härligare textur.

På den här närbilden ser man skaldjuren tydligt. Bläckfisken och räkorna är täckta i såsen, och löken är hackad i stora, rejäla bitar. I den lilla fackindelade skålen bakom ser du danmuji, lök och något rosa – det är röd inlagd ingefära (pickled ginger). Även om sidorätterna kan variera något från ställe till ställe, serveras danmuji alltid, överallt.

Samseon Jjajang är vanligtvis $2.00-$3.50 dyrare än vanlig jjajangmyeon. Den här dagen kostade den $6.50, vilket kändes som ett rimligt pris med tanke på mängden skaldjur.

Ganjjajang — Wokas direkt vid beställning

Nu övergår vi till Ganjjajang (Ganjjajang, dry-fried black bean noodles). Själv beställer jag oftast Ganjjajang när jag ska ha jjajangmyeon. Anledningen är enkel. Den smakar nylagat.

Det här är Ganjjajang. Medan vanlig jjajangmyeon använder en sås som förbereds i stora mängder och hälls över nudlarna, wokas Ganjjajang-såsen på beställning direkt i pannan. Varken vatten eller stärkelse tillsätts, så ingredienserna steks bara i olja. Resultatet är en mycket fylligare sås med en distinkt, rökig wok-smak (kallad "bulhyang").

Som du kan se på bilden är löken och fläskköttet grovt hackade och syns tydligt i såsen. Istället för en rinnig sås får du en känsla av krispiga, fräscha ingredienser. Nudlarna ligger i en separat skål under, så du måste blanda rätten själv.

Ganjjajang serveras med nudlar och sås separat

När du beställer Ganjjajang kommer såsen och nudlarna separat. Du kan skymta nudlarna till höger. Om du rör om lite i såsen med ätpinnarna märker du att löken fortfarande är krispig och att köttet är nystekt.

Vanlig jjajangmyeonsås står och puttrar, så löken blir väldigt mjuk och hela såsen får en jämn, utslätad smak. Det är inte dåligt, det är bara en annan stil. Eftersom Ganjjajang kräver denna extra tillagning på beställning, kostar den ofta cirka $0.70-$1.50 mer. Men med tanke på den rökiga smaken och den härliga texturen hos de färska råvarorna, dras jag personligen alltid mot Ganjjajang.

De flesta restauranger serverar det så här: nudlarna i en vit skål för sig, och såsen i en separat skål bredvid. Du som gäst häller själv såsen över nudlarna och blandar.

Min fru blev lite ställd första gången hon fick in en Ganjjajang. Med en vanlig jjajangmyeon ligger såsen redan på, så det är bara att börja blanda, men här visste hon inte riktigt vad hon skulle göra. När jag visade hur man häller över såsen och blandar utbrast hon: "Jaha, ska jag göra det själv?"

Så här dukas det upp framför dig. Den rika såsen i den svarta skålen, de vita nudlarna i den andra. När det väl står på bordet är det din tur att ta över.

Att blanda Ganjjajang — Detta är höjdpunkten

Ögonblicket då såsen hälls över nudlarna. Man lyfter den svarta skålen och låter innehållet forsa ner över de vita nudlarna – det är här Ganjjajang-upplevelsen börjar. Nu gäller det att blanda snabbt så att såsen täcker varenda millimeter av nudlarna.

Ska jag vara ärlig tappade jag rytmen lite när jag skulle ta det här fotot. Att hälla med ena handen och fota med den andra tog tid, och jag fick ignorera min fru som satt bredvid och muttrade: "Blanda snabbt nu, annars blir nudlarna klibbiga." Livet som bloggare, antar jag.

När all sås är påhälld ser det ut så här. Ett berg av lök, fläskkött och bläckfisk vilar på toppen, och den glänsande chunjang-såsen omsluter alltihop. Nudlarna är fortfarande gömda under ytan, och nu är det dags att använda ätpinnarna för att vända runt och blanda alltihop.

Om du tittar ännu närmare ser du verkligen varje enskild bit. Löken är tillagad men har fortfarande sin struktur kvar, och köttet är skuret i lagom stora bitar. Såsen ligger som ett tunt, glansigt täcke över ingredienserna, men den är inte vattnig. Du kan se direkt att detta inte är en sås som drygats ut med vatten.

Längs kanten av skålen kan du skymta nudlarna, och med den här mängden fyllning tänkte jag för ett ögonblick att det nästan skulle bli mer sås än nudlar när det väl var blandat. Och så blev det faktiskt också.

Blandningsprocessen — Slavar du, märks det på smaken

Så här ser det ut när man börjar blanda. Du lyfter nudlarna med ätpinnarna och vänder in dem i såsen. De vita nudlarna får snabbt den karaktäristiska bruna chunjang-färgen.

Eftersom Ganjjajang-såsen inte innehåller så mycket vätska är den lite trögare att blanda än vanlig jjajangmyeon. Du måste hela tiden lyfta nudlarna från botten och vända runt dem så att såsen fördelas jämnt. Slavar du med detta får du en tugga som dränks i sås, och nästa tugga blir bara vita nudlar. Även om det är lite jobbigt, är det viktigt att göra detta ordentligt för att få en perfekt, jämn smak i varje tugga.

Min fru tycker att det här blandandet är lite påfrestande. Hon brukar säga att hon får ont i handleden. Det stämmer att Ganjjajang kräver lite mer muskelkraft, eftersom såsen snarare är som en oljig wokrätt än en rinnig stuvning.

Nu är den lite mer blandad. Hela portionen har blivit brun och du ser hur bitarna av lök och kött har letat sig in mellan nudlarna. Att det är kladdigt med sås på skålens kanter skvallrar om att det krävdes lite ansträngning!

Färdig Ganjjajang — Så här ska det se ut

Jag lyfte upp nudlarna högt med ätpinnarna. Visst ser man hur varje liten nudel är perfekt täckt av såsen? Då är den väl blandad. Nudlarna ska vara fjädrande och stretchiga utan att gå av – det är den klassiska asiatiska nudelstrukturen. Lägg till den rika, djupa smaken av chunjang på de där härligt sega nudlarna... man kan nästan känna smaken bara av att titta på bilden.

Jag visade bilden för min fru och tyckte den blev riktigt bra, men hon sa: "Det ser gott ut, men din hand kom fram tydligare än nudlarna."

Vanlig Jjajangmyeon vs Ganjjajang vs Samseon Jjajang — Om du inte vet vad du ska välja

Om vi bara pratar smak, vinner Ganjjajang överlägset över den vanliga jjajangmyeon. Den rökiga wok-smaken och den krispiga löken är något du aldrig kan få av en förberedd sås. Men, ärligt talat, eftersom såsen är torrare är den lite jobbig att blanda. Om du inte blandar ordentligt kommer du äta halva skålen utan sås på nudlarna, vilket kan vara frustrerande första gången man provar.

Är det din första gång rekommenderar jag att du börjar med vanlig Jjajangmyeon. Den söta och milda såsen ligger redan på nudlarna, så det är bara att röra om och börja äta. Om du gillar det, kan du testa Ganjjajang eller Samseon Jjajang nästa gång. Gillar du skaldjur är Samseon Jjajang ett givet val, och vill du ha en djupare, rökig smak är det Ganjjajang som gäller. Till och med jag som bor i Korea har inte hunnit testa precis alla jjajangmyeon-varianter som finns, så ta det i din egen takt och testa en i taget!

En guide till alla typer av Jjajangmyeon — Läs detta innan du kollar menyn

Förutom den vanliga Jjajangmyeon, Samseon Jjajang och Ganjjajang som jag visat på bilderna ovan, kryllar det av andra varianter på de koreansk-kinesiska menyerna. Jag har inte hunnit testa precis alla själv, men jag har sammanställt en lista på vad de olika namnen betyder, så du slipper sitta där som ett frågetecken. När jag testat de andra lovar jag att lägga till bilder!

Vanliga frågor om Jjajangmyeon

Jjajangmyeon eller Ganjjajang, vad ska jag beställa om det är första gången?

Börja med den vanliga jjajangmyeon. Såsen är söt och mild, så den faller de flesta i smaken utan att bli överväldigande. Om du gillar den, testa Ganjjajang nästa gång. Ganjjajang har en mycket mer koncentrerad smak och du måste blanda den noga, så det är lättare att uppskatta den när du redan vet hur grundrätten smakar.

Vad kostar en Jjajangmyeon ungefär?

En vanlig jjajangmyeon kostar runt $4.50-$6.00. Ganjjajang är ungefär $0.70-$1.50 dyrare, och Samseon Jjajang ligger ofta runt $6.50-$9.00 eftersom den innehåller skaldjur. För att vara en hel måltid i Korea är det faktiskt väldigt billigt.

Är Jjajangmyeon starkt?

Varken vanlig Jjajangmyeon, Ganjjajang eller Samseon Jjajang är starka. Grundsmaken är söt, följt av en fyllig sälta. Vill du ha en stark variant kan du beställa Sacheon Jjajang, men den står alltid separat på menyn så det är ingen risk att du råkar beställa en stark rätt av misstag.

Kan man få Jjajangmyeon hemkörd?

Absolut. I Korea är jjajangmyeon synonymt med hämtmat. Söker du på "kinesisk restaurang" eller "jjajangmyeon" i en leveransapp ploppar det direkt upp restauranger i närheten. Priset på leveransappen kan skilja sig lite från priset i restaurangen, ofta är det ungefär $0.70-$1.50 dyrare.

Kan veganer äta Jjajangmyeon?

Generellt sett nej. Såsen innehåller fläskkött, och varianter som Ganjjajang eller Samseon Jjajang är fulla av kött eller skaldjur. Det finns fortfarande väldigt få ställen i Korea som säljer helt vegansk jjajangmyeon.

Kan barn äta det?

Eftersom den inte är det minsta stark och har en söt smak, är det ofta en storfavorit hos barn. Jjajangmyeon är faktiskt en av de mest populära maträtterna att äta ute för barnfamiljer i Korea. Om portionen känns för stor, beställ bara en vanlig storlek istället för en dubbel portion (goppaegi).

Vad är skillnaden på Jjajangmyeon och Jjamppong?

Jjajangmyeon är en söt nudelrätt utan buljong, baserad på svart bönpasta (chunjang). Jjamppong (Jjamppong) är däremot en stark nudelsoppa med röd skaldjursbuljong. De är helt olika rätter, men på koreansk-kinesiska restauranger står de nästan alltid bredvid varandra på menyn. Är du inte sugen på något starkt väljer du Jjajangmyeon, men vill du ha en rykande het och stark soppa tar du Jjamppong.

Är det sant att Jjajangmyeon smakar annorlunda i Kina?

Helt annorlunda. Kinesisk Zhajiangmian (炸醬麵) är en mycket saltare rätt baserad på fermenterad sojabönspasta, och den är i princip inte söt alls. Istället för den svarta, glansiga såsen vi är vana vid i Korea, får du en brunaktig och salt sås. Det är i praktiken två helt olika maträtter, trots att namnen låter lika.

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.