Shells bensinstationscafé i Thailand | ärlig recension

I Rayong i Thailand finns det ett café inne på Shell-macken

Min fru är thailändska, så 2022 bodde vi tillsammans i Rayong. Rayong är en kuststad ungefär två till tre timmar med bil från Bangkok, och ska man få vardagen att fungera där är bil i princip ett måste. Man kör till mataffären, marknaden och egentligen överallt. Då blir det också naturligt att stanna till på Shell ganska ofta. Tanka, gå på toaletten, köpa vatten i närbutiken. Och där, i ena hörnet av macken, låg ett litet café. Det heter delicafé (Delicafe).

I Korea är det inte särskilt vanligt att ett café ligger direkt inne på en bensinstation, så jag tyckte också att det kändes lite oväntat första gången. Men i Thailand är det ett helt naturligt inslag. Det är inte bara Shell som gör så här. På PTT finns Café Amazon och Bangchak har sitt eget kafévarumärke som heter Inthanin. På nästan varje större bensinstation finns det minst ett café. Thailand har dessutom mycket mer landsväg än motorväg, så det fungerar inte riktigt som koreanska motorvägsrastplatser. I stället är det bensinstationerna längs landsvägarna som fungerar som rastställen. Man tankar, köper en kaffe och kör vidare.

Det här är en typisk Shell-station som man ofta ser längs landsvägarna i Thailand. Ser du den gula snäckloggan kan du nästan räkna med att det också finns ett café där inne.

Delicafés utsida är oväntat fin för att vara ett bensinstationscafé

Det här är utsidan på delicafé, och om du föreställer dig något lite slitet bara för att det ligger på en bensinstation kan du faktiskt bli överraskad. Framför ingången fanns en liten damm och en massa välskötta gröna växter, så det såg mer ut som ett mysigt kvarterscafé än en kaffehörna på en mack. Thailand har verkligen en stark cafékultur. I Korea finns både stora fristående caféer och stora kedjor överallt. Thailand är inte riktigt lika storskaligt, men de är otroligt bra på att göra små ytor snygga och stämningsfulla. Man kan gå in i ett hus som ser rätt anonymt ut från vägen och ändå mötas av en helt annan värld där inne. Delicafé kändes också som ett sådant ställe, där man fått en begränsad yta på en bensinstation att kännas ganska trivsam.

Det fanns till och med en fontän i dammen framför entrén. För att ligga på en bensinstation var det här faktiskt rätt imponerande, men helt ärligt kan det också vara så att just den här filialen var ovanligt fint gjord. Delicafé ser nämligen väldigt olika ut beroende på plats. Vissa ligger i större fristående byggnader, medan andra bara är små diskhörnor bredvid närbutiken. Om man förväntar sig exakt samma miljö överallt kan man nog bli lite besviken.

Redan vid entrén märks en annan känsla

Dörren var en trädörr med ett runt fönster, och den gav mer känslan av ett litet brunchställe än ett café på en bensinstation. På golvet låg en WELCOME-matta och bredvid dörren satt stora glasfönster, så man kunde se rakt in. Det stod också ett litet bord utanför, men i Rayongs middagshetta var det inget jag ens funderade på att sätta mig vid.

Disken och menyn, priser och storlek på drycker i thailändska caféer

Bakom disken satt menyboarden och i montern låg det bakverk och små snacks. Kombinationen av vita kakelväggar och svart meny gav ett rent och snyggt intryck. Jag lade också märke till att det stod en TIP BOX vid sidan av disken. Generellt är cafépriserna i Thailand lägre än i Korea. Och portionerna är också tydligt större. Beställer man en kall dryck får man ofta en riktigt stor kopp, fylld med is ända upp, så det nästan känns som två drycker i en. Även när min fru och jag beställde en var kändes det aldrig dyrt.

Bredvid disken fanns också olika förpackade snacks. Den typen av saker som är smidiga att plocka med sig när man är på väg någonstans.

Det satt även information om rabatter och poängsystem där. Känslan var att lokalbefolkningen verkligen brukar hålla koll på sådana förmåner.

Delicafé-skylten håller på att bytas ut till Shell Café

Det här är Delicafé-skylten sedd utifrån. Bilden tog jag 2022, men nu håller varumärket successivt på att göras om till Shell Café (Shell Cafe). Det första Shell Café öppnade i Bangkok 2022, och sedan dess har förändringen fortsatt, så om du åker dit nu kan skylten se annorlunda ut. Samtidigt finns det fortfarande många ställen där Delicafé-skylten sitter kvar. I praktiken verkar det mest vara namnet som ändrats, eftersom meny och upplägg i stort sett känns likadana.

Sittplatserna och känslan inomhus

Inne i caféet var fönstren stora, så man fick in hela utsikten utanför. Sittplatserna var uppdelade mellan runda bord och barplatser vid fönstret, och satt man vid baren kunde man se ut över själva bensinstationen. Det fanns inte jättemånga platser, men vi var där runt lunchtid och det var ganska tomt, så det gjorde snarare att det kändes lugnt och bekvämt.

Här kan man också stöta på traditionella thailändska snacks

På bordet vid fönstret låg det traditionella thailändska snacks. Det var bland annat Kluai Muan, alltså bananrullar, och Kanom Pia, en typ av bakelse med mungbönspasta. Jag fick känslan av att det inte var något som kom från kedjans huvudmeny, utan snarare något just den här butiken hade tagit in själv. På thailändska caféer är det faktiskt ganska vanligt att man säljer lokala snacks vid sidan av kaffe och bakverk.

Utsikten ut genom fönstret får en nästan att glömma att man sitter på en mack

Tittar man ut från caféet ser man bensinstationen på andra sidan dammen. Thailand är varmt året runt, så redan efter 5 minuter utomhus börjar svetten rinna. Men det roliga är att den koreanska sommaren ibland ändå kändes mer brutalt het. I Thailand är värmen mer jämn varje dag, medan Korea kan slå till med en mycket mer aggressiv hetta. Hur som helst känns det alltid som en lättnad att kliva in i ett luftkonditionerat rum. Sitter man där inne med en kall dryck i handen och bara tittar på träden och fontänen utanför glömmer man nästan för en stund att man faktiskt är på en bensinstation. Min fru ville inte ens gå därifrån och beställde en kopp kaffe till.

Glas ända upp till taket gör det mysigt även mitt på dagen

På trähyllan vid fönstret stod burkar med snacks, och när man tittade upp kunde man se trädgrenar genom glaset vid taket. Lamporna hängde mellan grenarna, så trots att det var dag fick platsen en märkligt ombonad känsla. Jag minns också den svaga doften av nyrostade kaffebönor. Vem hade trott att det här var ett café på en bensinstation?

Bakverken är ganska enkla

I montern låg croissanter, munkar, äggtarte, smörgåsar och drycker som vatten och cola. Utbudet var inte enormt. Det påminde mig lite om bakverksdelen på ett billigare kedjecafé. Det finns inte den där stora och glansiga känslan som på större bagericaféer, men för en snabb paus och något litet att äta längs vägen i Thailand fungerade det helt rätt.

Menyn har engelska också, så även utlänningar kan beställa utan problem

Menyboarden satt stort på väggen bakom disken. Den var uppdelad i kategorier som Coffee, Signature Coffee, Bubble Milk Tea, Tea, Milk/Chocolate och Smoothie/Soda. Under thailändskan stod det också engelska, så även om man inte kan läsa thailändska går det fint att beställa. Thailand har väldigt många utländska turister, så jag har nästan aldrig sett en kedjecafémeny där engelskan helt saknas.

Att beställa kaffe på thailändska caféer, det här räcker att veta

Jag tog inga bilder på dryckerna. Vi började dricka direkt när vi fick dem. Jag beställde en americano och min fru tog en café latte. Det finns dock en sak som är bra att känna till: på thailändska caféer är det ganska vanligt att americano kommer med sirap som standard. Jag gillar inte söt kaffe, så jag sa till särskilt att jag ville ha utan sirap. Annars får man lätt en väldigt söt americano.

Samma sak gäller latte. Det är inte säkert att det blir exakt den typ av latte man tänker sig i Sverige, alltså espresso med ångad mjölk och inget mer. En thailändsk latte innehåller ofta kondenserad mjölk eller socker från början. Thailändsk kaffekultur lutar generellt åt sötare och kraftigare smaker, så receptet kan skilja sig ganska mycket från det man är van vid i andra länder.

Det finns också några nackdelar, om jag ska vara helt ärlig

Många inomhusmiljöer i Thailand drar på luftkonditioneringen betydligt hårdare än man kanske är van vid. När man kommer in genomsvettig känns det först som himmelriket, men efter en stund börjar man frysa. Så var det även på delicafé. Det är smart att ha med sig en tunn överdel. Toaletten ligger dessutom inte inne i caféet, utan man måste använda bensinstationens gemensamma toaletter. Det är inte långt bort, men det är inte heller så att man bara kliver rakt dit från caféet.

Det är inte bara delicafé som finns på Shell-stationer

Som en liten detalj finns det faktiskt ibland andra kaffemärken på Shell-stationer än just delicafé. Runt Chiang Mai finns det till exempel ställen där Forty-Nine Coffee House, ett fristående café, ligger inne på en Shell-station. Det sägs också att lokala kaffemärken från norra Thailand, som Doi Chaang, finns på vissa stationer. Det betyder att caféutbudet kan skilja sig en del från plats till plats. Ser man till hela Thailand är PTT:s Café Amazon störst med över 5 000 butiker, och både PunThai Coffee och Inthanin har över 1 000 var. Shell Café ligger fortfarande bara runt drygt 100, så det är ett mindre märke, men jag fick ändå intrycket att de bryr sig om kvaliteten på kaffebönorna.

Inte ett ställe man åker till bara för caféets skull, men väldigt trevligt att stanna vid

Om någon frågar mig om delicafé är ett café som är värt att åka långt för bara i sig självt, så är mitt ärliga svar nej. Det är inte en destination i sig. Men om du bor i Rayong, eller kör någonstans i Thailand och ändå stannar vid en Shell-station, då tycker jag absolut att du kan gå in. Att sitta en stund i sval aircondition och dricka en billig kaffe innan man kör vidare är faktiskt precis vad det här stället passar för.

Det ger också en liten glimt av den thailändska bensinstationskulturen längs landsvägarna, något som är svårt att riktigt uppleva i Korea. En bensinstation som luktar mer kaffebönor än bensin är faktiskt ett av de där vardagsminnena från Rayong som jag fortfarande kan sakna ibland.

Den här texten bygger på ett besök 2022. Meny, priser och utbud kan ha ändrats sedan dess, så det är bäst att dubbelkolla innan du åker dit.