Magiskt temakafé med utsikt över bergen

Daeryong Sanjang i Chuncheon – på jakt efter ett östasiatiskt kafé med Spirited Away-känsla

Jag hade bestämt mig för en dagsutflykt i Gangwon-do och stod där och funderade: “Okej, vart ska vi åka?” Till slut blev det Chuncheon, för planen var att ta Samaksan (Samaksan) linbana. Men alltså… att bara åka linbana och sen åka hem känns lite tomt, eller hur? Så vi tänkte: “Vi tar ett riktigt mysigt kafé på vägen.” Jag letade runt och snubblade över det här stället: Daeryong Sanjang. Bara namnet låter som att det inte är ett vanligt kafé. “Sanjang” känns som en fjällstuga/lodge, och på bilderna såg det ut som en östasiatisk inredning med bergsutsikt. Och så fanns det en signaturgrej som fick min nyfikenhet att explodera: “makguksu”-glass med perillaolja. Glass… med makguksu? Då var det kört, jag var tvungen att åka dit. Så jag la in det direkt i rutten. Och nu ska jag berätta helt ärligt hur det var på plats.

Entrén till Daeryong Sanjang – exakt den scenen från Spirited Away

Direkt när vi kom fram kände jag: “Vänta… är det här verkligen ett kafé?” Redan vid ingången är stämningen något helt annat. En stor östasiatisk port står där, och på båda sidor lyser runda lampor mjukt. Runt omkring är det tät skog, så man får verkligen känslan av att man kliver in i en stuga mitt ute i bergen. Jag valde stället just för att bloggrecensioner sa att det inte är ett “vanligt kafé” utan ett rätt unikt koncept. Och i verkligheten var det ännu mer stämningsfullt än på bilderna. Om entrén är så här… då blir man ju automatiskt supertaggad på hur det ser ut inne.

När man går närmare ser man “大龍山莊” ovanför porten, och till höger står det “far east coffee & dessert”. Men visst känns den här porten märkligt bekant? Jag fick direkt upp Spirited Away i huvudet – scenen där Chihiro går genom tunneln och in i en annan värld. Stenstigen fortsätter rakt in genom porten, och det är faktiskt lite pirrigt, som om man bara behöver kliva över tröskeln för att hamna någon helt annanstans.

Genom porten – in i en annan värld

Det här är själva stunden när man passerar porten. Det kändes seriöst som Chihiros tunnel-scen i Spirited Away. Man ser lite grön gräsmatta och trädgård på andra sidan, och ju längre in man går, desto mer känns det som att världen utanför försvinner och man kliver in i ett helt annat rum. Jag älskar såna här “iscensatta” entréer, så redan här stod hjärtat och bankade.

När vi gått förbi trädgården och kommit fram till byggnaden lyste “大龍山莊” i röd neon. Dörren är välvd i trä, med ett japanskt rutmönster – och jag skojar inte, det kändes som att om jag öppnar den så dyker Yubabas badhus upp. En rund lampa ovanför lyser mjukt, och hela scenen känns nästan som att den drar in dig. Jag stannade faktiskt upp en sekund: “Det här är bara en kafédörr… varför känns det så här intensivt?”

Inne på Daeryong Sanjang och deras bageri

När man öppnar dörren ser man beställningsdisken direkt. Jag la märke till en söt liten ordlek på skylten om att lämna tillbaka brickor, och till vänster finns en monter med bröd och desserter. Taket har synliga träbjälkar, vilket gör att det känns helt annorlunda jämfört med ett “vanligt” kafé. Och även inne fortsätter den där fjällstugekänslan, som om man fortfarande är kvar i en lodge i bergen.

Signaturbrödet “Daeryong xiaolongbao” och udda bakverk

I montern vid disken låg deras signaturbröd “Daeryong xiaolongbao-bröd” så snyggt uppställt. Det är ett bröd i dumplingform gjort på segt potatisdeg, med ett fluffigt potatisfyllning inuti, sa de. En låda med 6 kostade 21 000 won och ett stycke låg runt 4 000 won. Omräknat och avrundat till dollar blir det ungefär $16 för lådan och cirka $3 per styck. De hade även presentförpackning, så det kändes som en helt okej souvenir.

Bredvid fortsatte bagerihyllan med ganska många varianter. Yakisoba-saltbröd, saltbröd med bläckfisk och mentaiko (kryddig torskrom) + krämost, custard New York roll och ett “lyckopåse-bröd”. Alla hade den där “bara här”-känslan med märkliga kombinationer. Jag blev extra sugen på lyckopåse-brödet eftersom de sa att det hade potatis och nurungji (krispigt rostat ris) i sig – det lät riktigt gott. Jag ville ärligt talat prova allt, men vi skulle till linbanan, så den här gången fick det bli pass. Nästa gång – absolut.

Meny: är det här verkligen ett kafé?

Okej, kolla på menyn. Jag skrattade nästan: “Det här kan inte vara en kafémeny.” Vi tar signaturerna först. Kaffe på flaska med perillaolja 7 800 won, söt majs-dango-latte 7 500 won, nurungji-krämlatte 7 000 won, sojaflaska 7 800 won… Kafé men med perillaolja? Nurungji? Soja? Vad är det för kombos? Men det sjukaste är längst ner: “makguksu”-glass med perillaolja 12 000 won. Varför finns makguksu på en kafémeny? Det är så absurt att det blir kul.

Vi valde utan att vela: perilla-kaffeflaskan och makguksu-glassen. För när man åkt hela vägen hit och beställer en vanlig americano… det känns nästan oartigt mot konceptet, eller hur? Perilla + kaffe, perilla + glass – jag kunde inte låta bli att vilja veta hur det smakar. Så jag lovar: jag testade och berättar helt ärligt.

Beställa i kiosk – lite dyrt, men…

Man beställer via kiosk. På skärmen stod makguksu-glassen 12 000 won, och bredvid fanns ett set “glass + xiaolongbao-bröd” för 15 000 won. Ärligt talat känns det lite saftigt med en glass för över 10 000 won. Det är inte ens en dryck, det är glass. Men samtidigt… när man ändå är i Chuncheon och hoppar över signaturen, då ångrar man sig nog mer. Så jag tryckte på betala med den klassiska “äh, vi kör” -känslan. Efter betalning hämtar man en vibrationspuck vid disken.

“Makguksu”-glass med perillaolja: dyrare än Häagen-Dazs – vad är det här?

Och där kom den. Den där glassen för 12 000 won (ungefär $9 om man avrundar) som känns dyrare än Häagen-Dazs. Först: utseendet. Det här ser seriöst ut som ett konstverk. Svart sesamkräm är upplagd som makguksu-nudlar, och ovanpå ligger krispigt sjögräs, friterad lotusrot, sesam och till och med en liten kaka i snäckform. Bakom sitter en liten flaska med tecknet ‘壽’ – och ja, det är riktig perillaolja i den. Man häller ner den och blandar. Glass med olja… här någonstans kände jag: “Okej, det här är galet.”

Bredvid står perilla-kaffeflaskan. Man ser en liten perillaolja-lager flyta på kaffet, och på koppen är Daeryong Sanjangs logga tryckt. De driver verkligen perilla-temat hela vägen.

Mängden var varken för liten eller för stor, bara lagom. Och kvaliteten… den måste man ge dem. Det känns inte slarvigt, varje topping är ditlagd med omsorg, och hela grejen är som gjord för att fotas. Om den är värd priset? Det avgör smaken – och där kom överraskningen.

Perilla-kaffeflaska: olja i kaffe, på riktigt?

Här är perilla-kaffeflaskan vi beställde. På etiketten finns loggan 大龍山莊 och en vågillustration – den är faktiskt rätt snygg och “känslig” i designen. Men min första tanke var: “Blir inte det här sjukt flottigt?” Oljan och kaffe låter ju som en kombination som inte borde funka. Skakar man flaskan ser man att perillan ligger lite separat, och sen blandar man och dricker. Om det är gott? Jag berättar i slutet, helt ärligt, tillsammans med glassen.

Sittplatser på våning 2 och bergsutsikt

Vi gick upp till andra våningen. Det hänger orientaliska lanternor i taket och på väggarna finns färgglada bilder, så det känns ganska mysigt. Jag gillade också att borden inte står supertätt – man kan sitta utan att känna att man hamnar mitt i grannbordets samtal.

Och ja, fönsterplatserna är hela grejen. Genom de stora glasrutorna får man en vidsträckt, grön bergsutsikt, och det är faktiskt något speciellt med att sippa kaffe medan man stirrar ut på den vyn. Det finns även bågformade hörn som känns som små “egna rum”.

Men om jag ska vara helt ärlig: sitsen var inte den mjukaste, så för långhäng kan komforten kännas lite sådär. Fast utsikten är så bra att man förlåter det. Hit kommer man mer för utsikten än för perfekta soffor.

Ärlig smakrecension: perilla-glass & perilla-kaffe

Innan jag åt: jag var faktiskt orolig

Okej, nu till det ni säkert undrar mest: smaken. Och jag ska inte ljuga – innan jag provade var jag lite stressad. Perillaolja i glass, perillaolja i kaffe… bara tanken låter ganska hemsk, eller hur? I mitt huvud var båda kombinationerna ren flottighet. Jag tänkte: “Det här kan inte vara gott.”

Första tuggan: allt vändes upp och ner

Men så tog jag första tuggan och allt vände. Makguksu-glassen med perillaolja har den nötiga smaken från svart sesam, och perillan smälter in mjukt – inte alls så starkt som jag trodde. Och viktigast: det kändes inte tungt eller äckligt. Inte alls, verkligen inte alls. Snarare kom en fin, rostad nötighet i eftersmaken, och jag blev genuint förvånad över hur mycket jag gillade det. Den krispiga sjögrässnacken och lotusroten ger dessutom crunch som gör att man inte tröttnar.

Perilla-kaffet var samma typ av överraskning. En klunk kaffe, och sen kommer en mild, nötig perilla-ton som liksom rundar av bitterheten. Min oro för “olja i kaffe” kändes plötsligt helt onödig – det blev mer som en mjukgörare.

Om jag ska jämföra: som när man hör om någon innan en dejt och tänker “inte min typ”, men när man väl träffas klickar det direkt. Perilla + glass, perilla + kaffe – på pappret låter det som en katastrof, men i verkligheten lyfter de varandra.

Slutomdöme om besöket på Daeryong Sanjang i Chuncheon

Daeryong Sanjang var ett kafé som vägrar vara “vanligt” från start till mål – från entrén som känns som att kliva in i Spirited Away, till de vågade signaturerna med perillaolja. Ja, priserna är lite höga (särskilt glassen för 12 000 won, cirka $9), men med det här konceptet och den här kvaliteten tycker jag att det är värt att uppleva åtminstone en gång. Om du planerar en Chuncheon-dag: kombinera Samaksan-linbanan med Daeryong Sanjang, så tror jag inte du ångrar dig. Jag kommer i alla fall tillbaka – nästa gång för att beta av bagerisakerna jag missade.

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.