Trädgårdskafé med stugor och saltbröd — Toseong Village, Korea

Ett kafé som dyker upp mitt bland risfälten

Toseong Village är ett trädgårdskafé som ligger ungefär 20 minuters bilresa utanför centrala Cheongju, mitt bland risfält i Sydkorea. Man kör genom odlingslandskap och plötsligt dyker det bara upp — ett kafé med A-frame-stugor, ljusslingor och en trädgård som ser ut som en glamping-anläggning.

Jag åkte inte dit på eget initiativ egentligen. Det var min familj som sa "vi provar det stället" och jag hängde med. Men så fort vi klev ur bilen blev jag stående och bara stirrade. Ute på kaféets gård stod små trähus med trekantiga tak uppradade längs trädgårdsgångarna, med rester av bomullsplantor här och var, och ljusslingor hängde mellan taken.

Det var i slutet av mars 2026, och vi var tio familjemedlemmar samlade. Temperaturen hade krupit upp rejält för årstiden, så det var helt okej att sitta utomhus. Med en chokladlatte i handen och vårvinden i ansiktet var det svårt att avgöra om det här var ett kafé eller en picknick.

A-frame-stugor uppradade i trädgården

Vita A-frame-stugor med trekantiga tak står uppradade genom hela trädgården — det är kaféets unika sittplatser, inte någon glamping-anläggning. Mellan stugorna står träd som ännu inte fått sina blad, och ovanför hänger ljusslingor som förmodligen förvandlar stället helt vid skymningen.

Just nu i början av våren ser trädgården lite karg ut, men runt maj ska den tydligen vara täckt av prästkragar. På helgerna kan kön bli ganska lång, så vardagar är att föredra. Och det ser betydligt större ut i verkligheten än på bilder — tänk dig ungefär som ett mindre Rosendals Trädgård i Stockholm, fast med privata stugor istället för bänkar.

Längre in i trädgården syns två växthus av glas. Till höger A-frame-stugorna, till vänster de stora glasväxthusen. På vintern är det för kallt att sitta ute, så då dricker de flesta sin dryck i ett växthus eller inne i en stuga. Idag, i slutet av mars, satt en hel del folk ute, men mitt i vintern är det en helt annan historia. Träden är fortfarande kala och marken syns under — det är ärligt talat inte den mest blomstrande vyn just nu. Men på sommaren ska det vara hortensior och på hösten rosa gräs, så kaféet blir i princip ett helt nytt ställe varje säsong.

Parkering — förvirrande första gången

Det finns en träskylt vid entrén, men vi missade den helt första gången. Parkeringen är uppdelad på två ställen: ungefär 15 platser vid huvudentrén och ytterligare 10 bakom byggnaden, totalt runt 25–30 platser. Allt är gratis.

Problemet är att huvudparkeringen ser lite industriell ut, så vi trodde inte att det var kaféets parkering. Vi antog att det tillhörde ett annat företag och parkerade på baksidan istället — och därifrån var det en rejäl promenad till kaféet. Tio familjemedlemmar som tultade iväg och frågade "är det verkligen här?" — det skrattar jag fortfarande åt. Tips: kör in GPS:en till Toseong Village, och så fort du ser trästylten vid entrén är parkeringen precis bredvid. Kör in där direkt.

På nära håll är stugorna förvånansvärt höga. Thujahäckar är planterade mellan varje stuga, vilket skapar en naturlig avskärmning — det blir faktiskt ganska privat. Man ser knappt vem som sitter i stugan bredvid.

Utomhusplatser — bästa stället vid fint väder

Förutom stugorna finns det gott om utomhusplatser. Stora träbord med ett parasoll vardera, och bakom dem sträcker sig en rabatt med bomullsplantor som fortfarande har kvar sin bomull. En dag som denna var det här som var bästa platsen — solen värmde och vinden var precis lagom, så det fanns ingen anledning att sitta inne i en stuga. Cypressväxter i krukor delar av platserna, så det känns samtidigt öppet och mysigt.

Huvudbyggnaden och praktisk information

Huvudbyggnadens entré. På en kritskylt framför dörren står det att man behöver beställa minst en dryck per person för att använda kaféet och trädgården. På glasdörren till höger sitter info om öppettider, stuginformation och att husdjur inte är tillåtna. Byggnaden har en svart stomme med stora glasfönster, så man ser rakt ut från insidan.

En sak som var lite tråkig: när vi sa att vi ville sitta utomhus fick vi alla drycker i engångsmuggar. Sitter man inne får man keramikmugg, men ute blir det plast. Tio drycker i plastkoppar — det gick inte ens att ta en snygg bild. Vill du fota dina drycker, be om en keramikmugg inne och bär ut den själv.

Vi var tio personer, så vi behövde beställa tio drycker. Jag tog en chokladlatte ($4,70), pappa tog en caffè latte ($4,35), och mamma och resten av familjen beställde mest jordgubbslatte ($5,05). Tio drycker landade på runt $48 totalt, och när vi la till saltbröd och financiers passerade vi $70. Men vi delade ju på tio — ungefär $7 per person.

Inomhus — ärligt talat inget speciellt

Inuti är det bara… ett kafé. Vita väggar, grått golv, brödisk till höger, kassa till vänster. Det var det. All förväntan man byggt upp av stugorna utanför faller platt när man kommer in. Det är inte dåligt, det finns bara inget speciellt. Fönstren är stora så det är ljust, men känslan av att vilja stanna och hänga här inne finns inte. Man plockar sina bröd, hämtar sin dryck, och stegen för sig naturligt utåt igen. Det här kaféet handlar om trädgården, inte om insidan.

Bageriet — femton sorters saltbröd

Bageridisken är fullpackad med saltbröd — det trendiga brödet som just nu sprider sig från Asien till hela världen. Tänk dig en mjuk bulle med en kärna av smör och grova saltkristaller på toppen. Bredvid ligger financiers, croissanter och perilla-tryffel-saltbröd, sorterade i snygga rader. Det finns nästan inga tårtor, bara bröd. Det här är stället som sålde 500 saltbröd på fyra timmar under en bagerifestival — och tittar man på disken förstår man varför. En Balmuda-brödrost står framme i butiken så man kan värma sitt saltbröd själv.

Från saltbröd till tårtor och smörgåsar

Plåten är fullpackad med saltbröd. Grova saltkristaller sitter inbäddade i ovansidan och skalet är gyllenbrunt. De är rundare och tjockare än jag hade förväntat mig. Ett kostar $2,30. Värmer man det i Balmuda-rosten blir utsidan knaprig och smöret inuti börjar rinna ut — vi tog ett var och alla tio försvann på nolltid. Händerna blir blanka av smör, så pass generös är fyllningen.

Äggtårtor och chokladtårtor. Äggtårtorna hade en karamelliserad yta, och chokladtårtan var toppad med krossade pistagenötter. Smördegen var fluffigt uppblåst i bladskal — det var det som stack ut mest.

Financier-plåten. Klassisk, sötpotatis, hallon — flera smaker. Sötpotatis-financiern hade en blank, glansig yta som fick den att se riktigt saftig ut. Mamma smakade en och sa direkt "köp en till av den" — så vi fick springa tillbaka och hämta fler.

Smörmochi, $1,20. Det bästa prisvärda på hela menyn. Bredvid stod söta förpackningsaskar med hjärtformat fönster — en hel del besökare köpte dem som present att ta med hem.

Hallonfinancier i mitten, med klassisk financier och madeleines på vardera sidan. Det var eftermiddag och en del platser på plåten hade redan gapat tomma. Det populäraste tar slut snabbt, verkar det som.

Croissanter och crookies. Croissanterna hade tydligt lagerade smördegsflak, och i crookiens tvärsnitt syntes ett chokladlager.

Exakt vilka alla hette vet jag inte. Chokladglaserade bröd med pärlsocker, bröd med knaprig crumble, bröd med tjockt lager gul crumble. Det fanns så många sorter att det var omöjligt att hinna läsa alla namn. Bäst att bara ta det som ser gott ut.

Till vänster svart sesam-saltbröd, till höger jordgubbskräm-saltbröd. Jordgubbsvarianten var proppfull med jordgubbar och grädde som nästan trycktes ut ur brödet — det såg rejält tungt ut. Tyvärr hann jag inte prova det. Vår bricka var redan överfull.

Prosciutto-rucola-smörgås och en öppen smörgås med jordgubbskräm. Att ett bagerikafé ute på vischan säljer smörgåsar med lufttorkad skinka var ärligt talat lite oväntat.

Smörmochi dök upp igen i en annan disk. Att de har spridit ut dem på flera ställen i butiken tyder på att det är en av deras mest sålda produkter.

Choklad-mandel saltbröd. Mandelskivor är nedtryckta i chokladdegen, och det är märkbart större än det vanliga saltbrödet. Gillar du söta saker är det här rätt val.

Perilla-tryffel saltbröd och crumble-saltbröd. Att de har gjort så här många variationer på saltbröd är imponerande. Jag räknade — det var minst femton olika sorter.

I kyldisken stod en jordgubbsgräddtårta. Jordgubbshalvor var inbakade lager för lager mellan kakstyckena, och hela jordgubbar låg på toppen. Det är jordgubbssäsong nu, och de var ordentligt mogna och fina.

Precis bredvid stod en choklad-jordgubbstårta i skivor. Jag trodde inte de hade tårta alls med tanke på allt bröd, men i kyldisken fanns det faktiskt ett par sorter. Mest jordgubbsbaserade.

Trädgårdspromenad — bland bomullsfälten

Dryck i hand, ut igen. Stugorna har nummer: 4, 6, 7. Man går längs stensatta gångar och letar efter en ledig stuga — och mellan dem växer bomullsplantor överallt. På avstånd ser det ut som vita prickar utströdda över hela trädgården, med trekantiga tak i rad bakom. Det var faktiskt riktigt vackert. I bakgrunden skymtade höghus från centrala Cheongju — kontrasten var märklig men charmig.

Jag gick fram och tittade noga — och det är faktiskt riktig bomull. Att bomullsplantor ser ut så här, som små molntussar på torra kvistar, hade jag ingen aning om. Vita klumpar hängde på grenarna och när man rör vid dem känns det verkligen som bomull. Mina syskonbarn stod och gapade framför dem en bra stund, och vi tog ett gäng foton där också.

Stugorna inuti — svårt att få plats på helger

Insidan av en stuga med trekantigt tak: trägolv med kuddar utlagda, och man tar av sig skorna innan man kliver in. En stuga rymmer ungefär fyra personer bekvämt. Öppnar man dörren ser man rakt ut i trädgården, så känslan hamnar någonstans mittemellan ute och inne. Den här dagen var det helg och alla stugor var upptagna, så vi kom aldrig in. Folk stod med sina drycker och väntade utanför stugorna, men de flesta gav upp till slut och gick till utomhusborden istället. Stugorna går inte att boka i förväg — man registrerar sig i kösystemet på en surfplatta på plats och väntar på sin tur.

Fotoställen — björnstatyn och fontänen

Mitt i trädgården ligger en människostor rosa nallebjörn på en bänk. Den håller en lila blombukett och tittar upp mot himlen, med bomullsfälten och stugorna i bakgrunden — det här var det givna fotostället. Alla som gick förbi stannade och tog en bild. Syskonbarnen satte sig bredvid och poserade entusiastiskt.

Framför huvudbyggnaden står en europeisk-inspirerad trevåningsfontän. Vattnet var avstängt den här dagen, men på toppen stod suckulenter i krukor som en form av dekoration. Fotar man härifrån fångar man A-frame-stugorna till vänster, glasväxthuset till höger, och utomhusplatserna i mitten — hela Toseong Village i en enda bild.

Gruppsittplatser och terrassen

Bredvid fontänen står ett stort träbord, säkert tre meter långt, med två parasoller och vita stolar i rad. Tio personer kan sitta på en och samma sida — perfekt för vår grupp. Men det var redan upptaget.

Terrassen precis framför kafébyggnaden. Fällbara träbord med svarta metallstolar, och cypressväxter i krukor mellan borden. Det är åt parkeringshållet så man har ingen trädgårdsutsikt, men man kan sätta sig direkt efter att man fått sin dryck. Smidigt.

Gräsmattan framför växthuset

På gräsmattan framför växthuset stod grå runda bord och nätsstolar utspridda lite här och var. Parasoller var nedstuckna på sina ställen, och genom glasväggarna syntes växthuset fullpackat med krukväxter. Gräset var fortfarande vintergult, men om en månad lär det ha blivit grönt. Tack vare alla dessa utomhusplatser utspridda på olika ställen fanns det alltid någonstans att sitta, även på helgen — så länge man var beredd att ge upp drömmen om en stuga.

Säsongsguide och bra att veta

Vår och höst är de absolut bästa tiderna att besöka det här trädgårdskaféet. Vid 15–20°C kan man sitta utomhus en timme eller två utan att det är det minsta kallt. Sommaren kräver däremot lite mental förberedelse. Det enda skyddet mot solen är parasollerna, och mitt på dagen kan det bli riktigt varmt. Dessutom är det risfält åt alla håll och en flodslätt nära — vid skymningen kan det bli myggigt. Planerar du ett sommarbesök, ta med myggspray.

Sammanfattning — ett kafé där trädgården är huvudattraktionen

Toseong Village är ett trädgårdskafé där utomhusmiljön är hela poängen. Bäst av allt är att sitta i en av A-frame-stugorna, men på helger är det svårt att få plats, och utomhusplatserna är ändå rikligt med — vid fint väder är de faktiskt bättre. Bageriet fokuserar helt på saltbröd, med över femton varianter att välja bland, och det är kul att smaka runt. En americano kostar runt $4, alltså något dyrare än kedjorna, men med tanke på att man får tillgång till hela den här trädgården känns det rimligt. Sitter man ute får man engångsmugg, så den som vill ha en fin bild på sin dryck bör hämta en keramikmugg inne och bära ut den själv. Det finns även en andra filial inne i Cheongju stad (Toseong Village Sannam), men den är ett litet stadskafé — trädgården och stugorna finns bara här på originalstället.

Den här texten bygger på ett besök i slutet av mars 2026, då tio familjemedlemmar var där tillsammans. Inget sponsrat eller betalt samarbete — familjen stod för alla kostnader. Priser och öppettider gäller vid besökstillfället och kan ha ändrats.

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.