Gömt trädgårdskafé i Thailand — Pa Dee in the Wild

Thailand är också ett kafé-land

Reser du i Thailand stannar du hela tiden till vid kaféer. Inte bara i Bangkok eller Chiang Mai — även i småstäder gömmer sig kaféer som tar andan ur en. Sverige har sin fikakultur, men Thailands kafé-scen ligger absolut inte efter. Utomhusmiljöerna med det tropiska klimatet i ryggen slår ofta till och med det vi är vana vid. När jag bodde i Rayong — en kuststad ungefär två timmar sydost om Bangkok — gick jag på kafé-rundor varje helg, och bland alla ställen jag besökte var det Pa Dee in the Wild (ปาฎี) jag allra mest ville berätta om.

Vi börjar med den här drycken — bär staplade på toppen av glaset och lila sirap som rinner ner. Smaken tar vi sen. Först vill jag visa vad det här gömda trädgårdskaféet egentligen är för ställe.

Redan vid entrén blir man förvirrad — är det en trädgård eller ett kafé?

Så fort man kliver in undrar man — är det här ett kafé eller någons privata trädgård? Grusgångarna kantas av täta buskar, vita bord dukas med spetsduk, och ljusslingor glimmar bland träden mitt på ljusa dagen. Det var ganska mycket folk, men inte alls stökigt. Antingen äter träden upp ljud, eller så sänker alla automatiskt rösten här. Under parasollerna satt folk och pratade, ett par promenerade in mot trädgårdens mitt, och vid bänkarna stod folk och fotade — alla i sin egen takt.

Längre in dyker en vit byggnad upp. Spröjsade fönster med klätterväxter och en krans på dörren. Det ser ut som en engelsk countryside-cottage — men tittar man uppåt täcker tropiska träd taket, och då slår det en: jaha, vi är i Thailand. Kaféet har egentligen funnits i över 12 år, men flyttade till den här platsen 2023 och lade till "in the Wild" i namnet. Den naturliga känslan här är inte påklistrad — det är på riktigt, med åratal av växtlighet som bevis.

Jag visar dryckerna och kakan först, sen går vi ut igen. Annars finns det ju ingen anledning att läsa vidare hela vägen ner.

Inomhus känns det som att kliva in i någons hem

Inomhus är det litet. Vita träväggar med torkade blommor som hänger i klasar, ett bord vid fönstret, och disken full med prylar — det känns som att bli inbjuden till någons hem som de bott i länge. De säljer handgjorda souvenirer också, och när man stod och tittade hann beställningen komma utan att man märkte det.

Fönsterhandtagen var av keramik. Med blommönster. Gardinerna bredvid hade också blommor på sig, och genom glaset skymtade trädgårdens gröna i suddigt ljus. Min fru stod och stirrade där i en evighet.

Berry Love Drink — lila magi

Glaset kom — men det fanns ingen vätska. Björnbär, hallon och röda vinbär var staplade högt ovanpå isen, med ormbunksblad instuckna här och var. Redan i det här skedet var det i princip en dessert.

Min fru sa "kan vi dricka nu?" men vänta lite. Vattendroppar på björnbärens yta, och hallonens små korn som blir genomskinliga i solljuset — det var för vackert. En bild till bara.

Häll på sirapen och färgen förändras

Det kom en sak till separat — en glasflaska med lila sirap. Runt halsen satt ett rosa band, och den såg ut som en parfymflaska.

Man lutar flaskan långsamt och häller i glaset, och den lila färgen tränger in mellan bären. Isen som nyss var genomskinlig färgas sakta — men man får inte hälla för fort.

Efter att allt var ihällt — överdelen hade bärens egna färger, underdelen var djupt lila. Ormbunksbladet stod kvar i mitten och blåbär flöt runt, och lyfte man glaset mot solen såg den nedre lila delen ut som ett vinglas. Tänk er en svensk sommardryck med bär, fast serverad som konst i tropisk värme.

Jag lyfte upp ett hallon med skeden — den lila sirapen rann i en tunn stråle tillbaka ner. Den här bilden blev bäst av alla. Smaken var syrlig, och sirapen var rätt söt, men bärens syra balanserade upp det hela och det funkade perfekt i Thailands hetta.

Sedd uppifrån — bären flöt på ett lila hav. Isen hade smält till hälften men det var fortfarande vackert.

Hemgjord lagertårta

Tårtan anlände. Tallriken låg i en rottingkorg, och bakom den bredde trädgårdens gröna ut sig. En hemgjord tårta på ett mysigt trädgårdskafé — det är svårt att tänka sig en bättre kombination.

Den här tårtan var lite speciell. Gröna, rosa och vita bottnar staplade på varandra, och ovanpå ljusblå kräm, två blåbär, ett vindruva och ett myntablad. Det gröna lagret smakade pandan — en ört som används överallt i Sydostasien, lite som en tropisk variant av vanilj fast med en mild, gräsaktig doft. Mellan lagren var en tunn kräm struken, så när man bet i det kom örtdoften först och sötan efter.

Jag skar av framkanten med gaffeln. Så mjuk att man knappt behövde anstränga sig.

Tvärsnittet — grönt, vitt, rosa i prydliga lager. Ägaren bakar tydligen allting själv, helt hemgjort.

En tugga uppåt. Tre bottnar och kräm på gaffeln samtidigt, med trädgården suddigt utsmetad i bakgrunden. Sött men inte tungt.

Tillbaka ut igen — trädgården var större än väntat

Mitt i trädgården stod en svart fontän. Vattenporlet låg som en konstant bakgrund och fick en att glömma värmen lite. Bakom syntes den vita cottage-byggnaden och en terrass med ljusslingor, och när vinden drog genom träden flimrade solstrålar in. Trots avsaknaden av AC räckte trädskuggan gott och väl för att man skulle kunna sitta kvar.

På grusplanen satt ett par mitt emot varandra vid ett vitt bord, medan personalen passerade med en rottingkorg. Det tvåvåningshus som syntes baktill var täckt av klätterväxter, och till vänster en liten byggnad med en krans på dörren. Inne i trädgården låg flera byggnader utspridda, så när man vandrade runt upptäckte man dem en efter en. Större än man trodde.

Ägarens handgjorda småprylar

På hyllan bakom disken låg veteax i buntar, kottar, en kyrkominiatyr i trä och en gul ros i en mugg. Där satt också en docka i halmhatt — en liten gubbe — bredvid en docka med huvudduk — en liten gumma. Allt var antingen handgjort eller noggrant utvalt av ägaren själv.

Utomhus finns det också grejer

Utomhus fanns det också skulpturer och dekorationer, men det här får ni upptäcka själva om ni åker dit.

Även sparvarna är gäster

När tårtan var uppäten gick jag iväg en stund och när jag kom tillbaka satt det några sparvar på tallriken. De pickade smulorna sida vid sida och var inte det minsta rädda för folk. I Sverige hade det blivit en hygiendiskussion direkt, men i Thailand är det bara en del av landskapet. Fåglar som hoppar upp på kafébord och ingen som jagar iväg dem. Jag gillade den där avslappnade samexistensen.

Om du bara hinner med ett kafé i Rayong

Pa Dee in the Wild är inte ett perfekt kafé. Stämningen och fotomöjligheterna gör alla nöjda, men smaken på drycker och desserter kallar en del "atmosfärspåslag", och personalens service varierar beroende på vilken recension man läser. Ärligt talat tycker jag också att det här kaféets kärna är själva platsen. Men om du bara ska besöka ett kafé i Rayong, rekommenderar jag det här. Inte för att det är perfekt — utan för att stunden jag tillbringade här var riktigt bra.

Pa Dee in the Wild (ปาฎี) — besöksinformation

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.