Stort kafé med bagels: Petra i Cheongju

Den 5 maj 2026 var det Barnens dag i Korea. Vi skulle åka upp till Cheongju för att hälsa på min farmor, så jag åkte tillsammans med pappa och mamma, men vi kom fram ungefär en timme tidigare än väntat. Min fru stannade hemma och vilade den här gången. Precis när vi skulle kliva ur bilen sa pappa plötsligt: ”Ska vi inte gå till det där kaféet vi var på på kvällen förra gången och se hur det är på dagen?” Han menade Petra, ett stort kafé i Cheongju, som vi tidigare hade besökt kvällstid. Jag hade också varit nyfiken på dagsstämningen där, och det var dessutom länge sedan jag gick på kafé med mina föräldrar, så det kändes fint.

Redan när vi kom in märkte jag det: på dagen var det en helt annan och väldigt lyckad känsla jämfört med kvällen. När kvällsbelysningen försvann och naturligt ljus fyllde hela lokalen kändes det nästan som att komma till ett annat ställe. Jag har varit på ganska många kaféer i Korea, men det här var första gången jag upplevde en så tydlig skillnad mellan dag och kväll på exakt samma plats.

Natt och dag: annan känsla redan vid entrén

När jag kom hit på kvällen syntes den upplysta skylten direkt. På dagen såg den gröna logotypen mellan de vita lamellerna i stället ren och stilren ut, med en helt annan stämning. I solljuset blev bilderna också mycket bättre.

Bageridisken: utbudet av bagels är inget skämt

Direkt när man kommer in finns en lång bageridisk på höger sida. Där fanns klassiska bagels som pretzel, ris och lök, men också mer speciella varianter som vitlöksbagel i sex delar och majsbagel. Särskilt vitlöksbageln i sex delar doftade vitlökssmör redan framför disken, och mamma gick förbi och sa: ”Ska vi köpa med en sån?” Majsbageln stack också ut direkt, eftersom det låg hela majskorn ovanpå.

Som referens beställer man bagel och färskost separat här. Man väljer en bagel och sedan en färskost. Färskosten kostar ₩2 500–₩3 000, ungefär $1.80–$2.20, så tillsammans med en bagel hamnar det ungefär på ₩5 000–₩8 000, cirka $3.60–$5.80.

Det fanns ett set som hette Little Pang Mini Mix, med små bröd formade som björnar och hjärtformade macarons. Så fort mamma såg det sa hon: ”Det där är perfekt som present.” Bagel rusk och rusk med Bburinkle-smak var också prydligt förpackade och såg bra ut som snacks att ta med. Everything bagels och lökbagels låg staplade i korgar, och de var tyngre än jag hade väntat mig. Vitlöksbaglarna låg bredvid. Ärligt talat fanns det så många sorters bagels här att jag inte ens kunde räkna dem.

Tranbärsbageln med chokladbitar var nästan lika stor som ett ansikte. Bredvid låg korvrullar och långa bröd i baguettstil, så jag insåg att de inte bara säljer bagels här utan även en hel del annat bröd. När pappa såg croffles uppradade — naturell, med glass av grönt te och med hallongrädde — sa han: ”Är det här ett kafé eller ett bageri?” Bara att titta på disken tog ganska lång tid, men nu går jag vidare till kakorna.

Kaksektionen

Efter baglarna, lite åt sidan, finns en separat sektion med kakor och tårtbitar.

Mjölkkakan såg ren och fin ut, med vit kräm som stod upp i små spetsar, och pistagechouxen drog också blicken till sig. På den baskiska cheesecaken syntes en tät, krämig yta i snittet, så mamma stod och tittade på den en bra stund. Det fanns chokladkaka, morotskaka med färskostkräm och flera andra tårtbitar. Varje bit låg på ett underlägg med Petra-loggan, så själva presentationen kändes ordnad. Priserna låg runt ₩7 500–₩8 000, ungefär $5.40–$5.80. Däremot såg vissa kakor lite torra ut i krämen eller hade sprickor i snittytan. Eftersom de nog inte säljs lika snabbt som baglarna tänkte jag att de kanske hade stått framme ett tag.

Interiören på plan 1–2: Petra i Cheongju på dagen

Efter att vi hade beställt och hittat plats gick jag runt och tittade i lokalen.

När naturligt ljus föll in mellan pelarna av synlig betong såg växterna verkligen levande ut. När jag var här på kvällen gav indirekt belysning en varm och mysig känsla, men på dagen fyllde solljuset från glasväggarna hela rummet och förändrade atmosfären totalt. De gröna kransarna på räcket på andra våningen och krukväxterna runtomkring såg mycket friskare ut i ljuset. Den stora banderollen med tropiska växter i mitten fick också klarare färger. På första våningen fanns pastellfärgade sittsäckar och en rund soffa, och mamma sa: ”Där ser det bekvämt ut att sitta.” Men någon satt redan där.

Soffzonen: en mjuk lounge mitt i lokalen

Soffzonen i mitten av första våningen var verkligen mjuk. Gröna och beige soffor stod i en rundad formation, med en krukväxt och ett litet träd i mitten, så det kändes som en liten lounge inne i kaféet. Röda och gula kuddar gav en fin färgklick. Pappa föreslog att vi skulle sitta där, men för tre personer var bordet lite lågt och avståndet kändes lite opraktiskt, så vi flyttade till en annan plats. Men om man bara ska dricka kaffe och ta det lugnt är det nog den bekvämaste delen.

Yttre sittplatser: vid fönstret

Precis vid fönstret stod också en rad stolar med träram. Utanför syntes gräsmattan och en liten byggnad med trekantigt tak, en vy som jag inte alls hade lagt märke till på kvällen. På uteserveringen fanns även vita stolar, så en dag med fint väder hade det säkert varit trevligt att dricka ute. Däremot lutar stolarna ganska mycket bakåt. De är bekväma, men om man vill dricka kaffe och äta något hamnar bordet lite långt bort. För att bara sitta och stirra ut genom fönstret är de däremot perfekta.

Övriga sittplatser

De vanliga sittplatserna bestod av runda bruna läderstolar och vita bord. Ryggstödet var lågt, så det var lite svårt att luta sig tillbaka ordentligt, och sitter man länge kan ryggen nog bli lite stel. Men för en snabb kopp kaffe var det helt okej. Bakom syntes den centrala trädgårdsdekorationen och lamellväggen, så även den vinkeln funkade bra för bilder. Det var gott om avstånd mellan borden, vilket gjorde att man inte behövde tänka så mycket på personerna bredvid. Mamma satte sig där och sa: ”Det är mycket folk, men det känns inte trångt.”

Lokalens totala storlek

Så här får man en ganska bra känsla för hur stort stället är. Bara första våningen är uppdelad i flera zoner: soffor, vanliga bord och platser vid fönstren. Dessutom är taket öppet upp till andra våningen, så det känns inte instängt. Pelare av synlig betong, växter och avdelare delar upp rummet på ett naturligt sätt, så trots att det är stort känns det inte rörigt. Mamma sa till och med: ”Om jag hade kommit hit för första gången hade jag kanske inte trott att det var ett kafé.” Storleken imponerade faktiskt.

Utomhusytan: utsikten jag missade på kvällen

Förra gången jag kom hit på kvällen var det så mörkt att jag inte alls förstod hur utsidan såg ut. När jag kom på dagen upptäckte jag att det bakom byggnaden fanns en hel utomhusdel med sittplatser.

Längs sidan av byggnaden stod vita bord och nätstolar uppradade, och precis framför låg en stor gräsmatta. På gräset fanns också en liten byggnad med trekantigt tak, nästan som en fotoplats. Pappa ville dricka ute, men det var mitt på dagen och det fanns ingen skugga alls. Trots att det var maj var solen ganska stark, så vi gick till slut in igen. Om det hade funnits parasoller eller något slags solskydd hade det varit mycket bättre; just den delen var lite synd. En sval vår- eller höstkväll tror jag däremot att stämningen där ute kan vara riktigt fin.

Byggnaden med trekantigt tak: som ett litet kapell

Jag gick närmare den trekantiga byggnaden som syntes från gräsmattan. Den hade en rosa dörr, en liten dekoration av tallkvistar och en skylt som visade öppet. När jag öppnade dörren och gick in var det ganska trångt, men stämningen påminde om ett litet kapell. Där fanns trägolv, ett upplyst kors, ljus och två gamla trästolar. Mamma gick in och tittade runt länge. Jag vet inte riktigt om man får sitta där och dricka, men som plats för foton funkar den absolut.

Dryckerna vi beställde: kaffe med mina föräldrar

Vi beställde en isad mandelkrämslatte och en vaniljlatte med äkta vanilj. Man beställer via kiosk, och när man väljer kaffemeny dyker en skärm upp där man får välja bönor. Det finns tre alternativ: Ove, med en rund och nötig smak, Breeze, med mer syra, och koffeinfritt. Jag gillar kaffe med mer rostad, nötig ton, så jag valde Ove.

Mandelkrämslatten hade kakaopulver och mandelskivor ovanpå. Vid första klunken kom den nötiga smaken fram direkt. Den kostade ₩7 000, ungefär $5.10. Vaniljlatten drack pappa, och han sa att den var bra eftersom den doftade vanilj men inte var för söt. Den kostade ₩6 800, cirka $4.90, och tillsammans blev det ₩13 800, ungefär $10.00. För latte på ett stort kafé i Korea ligger runt ₩7 000 numera ganska nära snittet, men eftersom dryckerna inte var jättestora kändes prisvärdet lite svårbedömt. Smaken var ändå bra i båda, och pappa sa också: ”För priset är det inte dåligt.”

Det var egentligen bara en kort paus innan vi skulle hälsa på farmor, men jag kom på mig själv med att undra när jag senast satt så här på kafé med mina föräldrar och drack kaffe. Det var Barnens dag i Korea, men kanske var det mest meningsfulla just att få bjuda mina föräldrar på en kopp kaffe.

Prisinformation för menyn på Petra Cafe

Avslutning: en gång på kvällen, en gång på dagen

När vi gick ut köpte mamma till slut den vitlöksbagel i sex delar som hon hade tittat på ända från början. I bilen på väg till farmor sa pappa: ”Nästa gång får du ta med din fru också.” Och ja, nästa gång vill jag faktiskt komma hit med henne också.

Petra är ett ställe man nästan behöver besöka både på kvällen och på dagen för att verkligen förstå. På kvällen är det mysigt under den indirekta belysningen, medan det på dagen fylls av naturligt ljus och man dessutom får se den öppna gräsmattan utomhus. Det är samma stora kafé i Cheongju, men upplevelsen blir helt annorlunda. Det funkade bra att komma hit med föräldrar eftersom det finns många olika sorters sittplatser, och det stora utbudet av bagels gör det också bra för den som vill köpa något med sig som present. Det fanns några saker som kunde varit bättre, men med stor gratis parkering, kioskbeställning och en riktigt rymlig lokal kändes det som ett ganska bra familjestopp.