Magisk koreansk dramainspelningsplats från 1900-talet

I samma ögonblick du kliver in stannar tiden

I samma sekund du köpt biljetten och klivit in känns det som att tiden stannat. Det här är nämligen en plats som återskapar gatorna i Hanseong (dagens Seoul) från tidigt 1900-tal, under Koreas så kallade öppningsperiod (開化期). Stenlagda gator som ser ut att vara lagda för hand sten för sten, träbyggnader med tidens patina, och sommarsolens strålar som faller över grönt gräs. Men hallå, ser ni telegrafstolpen långt borta? Den är kvar med flit. Det fanns faktiskt telegrafstolpar på 1900-talet. De byggde en hel inspelningskuliss och var så noggranna att de till och med inkluderade telegrafstolparna. Redan den här detaljen säger allt, eller hur? Det här är inte en plats som gjorts halvdant. Denna koreanska dramainspelningsplats är helt enkelt något utöver det vanliga.

Glory Hotel — Hjärtat av Mr. Sunshine-inspelningsplatsen

Den här byggnaden är Glory Hotel. Det är det första som fångar blicken på Sunshine Studio, beläget i Nonsan — en lugn stad cirka 2 timmar söder om Seoul. Murgröna klättrar upp längs fasaden och på gården framför står en gammaldags gatulampa. Första gången jag såg det tänkte jag verkligen att det såg ut som en filmaffisch. Är det här på riktigt?

Byggnaden är modellerad efter det historiska Sontag Hotel. Sontag Hotel existerade på riktigt i Jeong-dong, Seoul i tidigt 1900-tal och var Koreas första västerländska hotell. Ägaren var Antoinette Sontag (1854–1922), en tyskfödd kvinna med franskt ursprung, och hotellet drevs som ett privat hotell exklusivt för det kejserliga hovet. 1905, när Eulsa-fördraget undertecknades, bodde det japanska sändebudet Ito Hirobumi på detta hotell medan han pressade Korea att skriva under fördraget — en plats med enorm historisk betydelse.

I dramat Mr. Sunshine (2018) dyker det upp som det centrala utrymme där huvudkaraktärerna rör sig in och ut. Idag finns det på bottenvåningen ett visningsrum med höjdpunkter från dramat och en rekvisitautställning, och andra våningen drivs som kafé. Man kan faktiskt dricka en kopp kaffe vid exakt det fönstret från dramat. Att bara gå förbi vore att ångra sig på riktigt.

Glory Hotels interiör — Dramarekvisiterna finns fortfarande kvar

Kliver man in i byggnaden stannar man till ytterligare en gång. Den stämning man såg utifrån lever kvar även inne. Mörkt trägolv, tunga sammetsgardiner, naturligt ljus som silar in genom bågformade fönster. Sofforna och möblerna som faktiskt användes under dramainspelningen står kvar på exakt samma plats. De rev inte kulissen utan bevarade den precis som den var. Sitter man ner och tar en bild känns det verkligen som att man är huvudkaraktären i dramat. Inte bara "känns som" — på riktigt.

Kostymerna som skådespelarna faktiskt bar under inspelningen finns också utställda. Den där klänningen på skyltdockan — det är inte bara rekvisita. Det är kläder som skådespelaren personligen bar under inspelningen av Mr. Sunshine. Tittar man fram och tillbaka mellan skådespelaren i fotoramen bredvid och kläderna får man gåshud. Helt sant. I det ögonblicket man inser "aha, det här plagget var med i den scenen" smälter verkligheten och dramat ihop.

Glory Hotels kafé på andra våningen — En kopp kaffe på 1900-talet

Det här utrymmet just nu — det är ett kafé. Helt på riktigt. Med exakt samma inredning som under dramainspelningen, samma bord, samma atmosfär drivs det nu som kafé. Mörka trästolpar, klassiska stolar, ljus som silar in genom fönstren. Beställer man en kopp kaffe och sätter sig vet man inte riktigt om man befinner sig i 2025 eller på 1900-talet.

Men alltså, hallå. Jag ska vara ärlig.

Det här kaféet — kommer man hit utan förberedelser njuter man bara halvt.

Ta på er kläder i 1900-talets öppningsperiod-stil. Lång kjol med rätt epokkänsla, spetsblus, korsettjacka. Håret får inte bara hänga löst heller. Det ska sättas upp. Sminket ska inte vara modern glow-makeup utan lite mer klassiskt och dämpat. Sitter man så på det här kaféet, vid platsen bredvid fönstret med en kopp kaffe i handen — i det ögonblicket är man dramats huvudperson. Även utan kamera är det redan en scen. Det behövs ingen perfekt skådespelare.

Ser ni? Ingen kom hit bara sådär. Röd hatt, yukata, spetsblus. Folk som kommer hit vet redan hur man ska njuta av det här utrymmet. Mörk träinredning, antik belysning, en drink på en vit duk. Det är en plats där atmosfären fullbordar ens kläder. Man behöver inte vara perfekt uppklädd. Bara att sitta i det här utrymmet är redan en tavla i sig.

Kommer man ut från Glory Hotel breder den här vyn ut sig. Antika järnstolar, stentrappor, gröna träd som fyller mellanrummet. Inte komplicerat. Lugnt och avslappnat. Ett utrymme där man kan sitta en stund och inte göra någonting alls.

Hanok-gatan — En upplevelse där epoken ändras med varje steg

Går man lite längre in dyker en helt annorlunda vy upp. Det är en Hanok-gata med lager på lager av tegelpannetak (koreanskt traditionellt tak). Det är just detta som gör Sunshine Studio speciellt. Västerländska byggnader, japanska byggnader och traditionella koreanska Hanok-hus. På tidigt 1900-tal samexisterade faktiskt tre kulturer i Korea. Allt det kan ses i ett och samma utrymme. För varje steg man tar känns det som att man byter tidsepok.

Vad tycker ni om den här vyn? Folk korsar den där bron och vandrar in i gränden. Gamla gatulampor, träbyggnader, telegrafstolpar. Sådana här vyer kan man knappt se i Korea längre.

Korea är ett av de snabbast moderniserade länderna i världen. Hela städer förändrades på 50 år. Därför finns gatubilden från 1900-talet oftast bara kvar på fotografier. Det är just det som gör Sunshine Studio speciellt. Det försvunna landskapet kan man här se med egna ögon. Som utländsk resenär känns det ännu mer exotiskt. Det här är en av få platser där Koreas nutid och förflutna samexisterar.

Den japanska gatan — En gränd med minnen från den japanska ockupationen

Vandrar man genom gränden dyker japansk arkitektur upp. Vita papperslykter, dörrar med trägaller, skyltar på japanska. Det kan kännas lite främmande.

Men det här är historisk fakta. Korea genomlevde den japanska ockupationen från 1910 till 1945. Under den tiden hängde japanska skyltar överallt på gatorna, och koreanska och kinesiska tecken användes sida vid sida. Vyn vi ser nu är faktiskt hur gatorna i Hanseong verkligen såg ut under den epoken. Sunshine Studio har återskapat det precis som det var. Det kanske inte bara ser vackert ut. Men det är historia. Att känna även de känslorna är det rätta sättet att se det här utrymmet.

Bullangseo Bakery — Ett inspelningsset som blev ett riktigt bageri

Det här är Bullangseo Bakery. Exakt samma utrymme som var inspelningsplats för Mr. Sunshine-dramat drivs nu som ett riktigt bageri. På gamla trähyllor ligger bröd i korgar, och den här vyn i sig är redan ett fotografi.

Kliver man in fångas blicken av en öppen träkonstruktion som sträcker sig ända upp till taket. På väggarna hänger foton från scener i dramat, och under dem ligger brödförpackningar och säckar med ingredienser. Charmen ligger i att man inte vet om det är en inspelningskuliss eller ett bageri. Att köpa ett bröd i det här utrymmet är en upplevelse i sig.

Ser ni skådespelarfotot på väggen? Det bevisar att det verkligen spelades in i det här utrymmet i dramat. Bredvid hänger en Castella-affisch. Castella är ett bröd med ursprung i Portugal som kom till Korea via Japan. Det var en av de första västerländska matvarorna som kom till Korea under öppningsperioden på 1900-talet. Att det här bageriet existerade under den epoken är inte bara en påhittad detalj.

Det är modeller, men herregud vad vackert. Till vänster Castella, till höger Bingsu (koreansk dessert med riven is). Ser ni de färgglada Castella-skivorna på träbrickan? Grönt, gult, orange, rosa. Allt detta i ett utrymme som andas 1900-tal. Det smakar bra, men det känns mer som att man äter själva scenen.

Även utsikten genom dörren är uträknad. Medan man väljer bröd ser man naturligt den gamla gatan genom fönstret. Glasburkar med ingredienser, bröd i korgar, och bortom det en gata med kinesiska skyltar. Den enda dörren till den här butiken känns som gränslinjen mellan nutid och förflutna.

Den japanska krogen och Oden-ståndet — Vardagslivet i dåtidens Hanseong

En japansk tvåvåningsbyggnad. Ett rött noren (暖簾, noren — japanskt tygdraperi) hänger, och vita papperslykter pryder entrén. Till höger syns ett litet gatustånd med texten おでん (Oden) på japanska. Oden är japansk gatumat kokad i buljong med olika ingredienser, och är fortfarande enormt populärt i Korea. Det är en av de maträtter som naturligt smälte in i den koreanska matkulturen under den japanska ockupationen på 1900-talet.

Träets textur på fasaden, tegeltakets kurvor, konstruktionen rest ovanpå stenmuren. Det finns för många detaljer för att bara gå förbi. Vandrar man längs den här gatan vet man för en sekund inte om man är i Korea eller på en japansk gata på 1900-talet. Det är precis vad det här utrymmet syftar till. Under den epoken fanns det faktiskt sådana gator i Hanseong.

Titta på trämenyskylten som hänger på väggen. Maträtter skrivna på japanska, och bredvid priserna angivna i 錢 (jeon). En valutaenhet som faktiskt användes på 1900-talet. Ovanpå disken finns inramade foton från dramainspelningen. Varje enskild detalj är för bra för att bara gå förbi.

Tittar man på hyllan ser man kimonodockor, solfjädrar, sakefat, tekannor. Exakt som en japansk krog (Japanese-style tavern) på 1900-talet såg ut. Det här är inte bara rekvisita uppställd på måfå. Sådana här utrymmen existerade faktiskt på riktigt runtom i Hanseong. Landskapet man bara sett i historieböcker finns plötsligt framför ens ögon.

Träpallar uppradade under det röda noren-draperiet. Det tysta, tomma utrymmet talar egentligen desto mer. Tänk er att sitta på den stolen och föreställa er samtalen som karaktärerna i dramat förde. Har man sett Mr. Sunshine borde den här scenen inte vara obekant. Har man inte sett det går det också bra. Det här utrymmet börjar berätta sin historia av sig självt.

Tatamigolv, skjutdörrar med trägaller, en eldkorg (火爐, hibachi) placerad i mitten. Det här är utrymmet som i Mr. Sunshine syns som bostaden för den japanska karaktären Kudo Hina. Ett japanskt rum rotat i koreansk mark. En helt annan känsla jämfört med koreanska traditionella utrymmen. Kallt och ordnat men med en märklig spänning. Har man sett dramat tänker man genast på den scenen i samma ögonblick man kliver in.

En röd kimono med svärd. Kläder som skådespelaren faktiskt bar under inspelningen. Jämför man med fotot i ramen bredvid får man gåshud. Det här plagget var alltså med i just den scenen. Det känns inte som att stå framför en kuliss — det känns som att stå framför ett riktigt fragment av historien.

Mitt på gatan står ett Oden-stånd ensamt. おでん, 準備中 (Förbereder). Inte ens öppet ännu, men den här vyn räcker. Bakom syns Hanok-tegeltak, till vänster en västerländsk röd tegelbyggnad — allt i samma bild. Korea, Japan och västvärlden samexisterar i ett enda foto. Så här såg Hanseong faktiskt ut på 1900-talet. Oavsett åt vilket håll man riktar kameran blir det en bild.

Hanseong Electric och Jongno-gatan — Skalan på kulissen från öppningsperioden

Panoramavyn över Sunshine Studio sedd uppifrån. Till vänster är den röda tegelbyggnaden med klocktorn Hanseong Electric (漢城電氣), och till höger sträcker sig Hanok-gatan med lager på lager av tegeltak. En vy där västerländska moderna byggnader och koreansk traditionell arkitektur samexisterar i en och samma bild — det var precis så 1900-talets Hanseong faktiskt såg ut. Under den epoken stod dessa två verkligen sida vid sida.

Framsidan av Hanseong Electric (漢城Electric Company). Rött tegel, rundat kupolklocktorn, bågformade fönster. Grundat 1898 som Koreas första elbolag, och det var från den här byggnaden som el för första gången levererades till Hanseongs gator. Det är inte en enkel kuliss — det är verklig historia som rekonstruerats.

Kommer man närmare vaknar detaljerna till liv. Fasadens tegeltextur, järndekorationerna ovanpå klocktornet, de fina sniderierna i bågfönstren. Står man framför den här byggnaden förstår man omedelbart varför dramaregissörerna valde den här kulissen.

Mitt på gatan ligger spårvagnsräls. Hanseong-spårvagnen (漢城電車) var den första spårvagnen i Korea, i drift från 1899, och gick från Dongdaemun till Seodaemun. På en byggnadsskylt syns de kinesiska tecknen '朝鮮銀', och bredvid står ett vagnhjul. I den enda gatan fångas hela atmosfären från en kaotisk men dynamisk tid då spårvagn, hästvagn och Hanok samexisterade.

花月樓 (Hwawollu). En imponerande tvåvånings träbyggnad med kinesisk skylt och gula lyktor. Hwawollu är en lyxkrog (料亭, ryotei) som dyker upp i dramat Mr. Sunshine — en plats dit överklassen och makthavarna brukade gå. Konstruktionen där vita väggar korsar svarta trästolpar är den blandstil som fanns under den epoken, en mix av koreansk och japansk arkitektur. När de gula lyktorna tänds måste stämningen förändras totalt.

Panoramavyn uppifrån över Jongno-gatan. Till vänster ramar den koreanska flaggan Taegukgi in bilden, spårvagnsrälsen böjer sig runt Hwawollu och hela gatan breder ut sig som ett panorama. Från den här vinkeln känns det inte som en kuliss — det känns som att blicka ner på en riktig gata från 1900-talet. Har man tid bör man absolut titta från den här höjden minst en gång.

Hanseong-spårvagnen och Daeanmun — Symboler för det moderna Korea

Genom pilträdets grenar öppnar sig ett torg. Till höger står Hanseong-spårvagnen (漢城電車, Hanseong Tram) gjord i trä. Det är just den spårvagnen som faktiskt kördes 1899. Seouls invånare lär ha blivit förbluffade första gången de såg spårvagnen och utbrustit "ett monster av järn springer!". Nu står den tyst, men på den platsen har den definitivt närvaro.

大安門 (Daeanmun). Det tidigare namnet på Daehanmun (大漢門) vid dagens Deoksugung-palats. På den stora trädörrens skylt syns kinesiska tecken tydligt, och bredvid står en röd tegelbyggnad täckt av murgröna jämte Hanseong-spårvagnen. Hanok, västerländsk arkitektur och spårvagn i samma bild — det är en scen man bara kan se på den här inspelningsplatsen.

Jongno shoppinggata — Nöjet att vandra längs en gata från öppningsperioden

En besökare framför pelaren på en röd tegelbyggnad. Ovanför huvudet trängs kinesiska skyltar, och pelarens textur och bågfönstrens detaljer blir ännu mer utsökta på nära håll. På sådana platser blir det naturligt ett foto bara av att stå där. Tänker man lite på kläderna blir bakgrunden perfekt av sig själv.

洋服裁縫店 (Västerländsk skrädderiverkstad, Western clothing tailor shop). Under den kinesiska skylten syns skjutdörrar i trä och en butiksgränd kantad av takfotsstolpar. Ett utrymme som målar upp bilden av överklassen under öppningsperioden som för första gången provade västerländska kostymer. Att bara kika in vid den här dörren räcker för att skapa en scen.

Under promenaden stötte jag på en gammal hästvagn. Med flagnad färg och murknande trä — precis som den är. Det var det faktiska transportmedlet som överklassen i Hanseong använde i tidigt 1900-tal. Ett spår från den tid då hästvagnen var det snabbaste färdmedlet, innan spårvagnen kom.

Hästvagnen på nära håll. Ådringen i trähjulet, dörrens snidade dekorationer, den slitna gardinen som skymtar på insidan. Med den här nivån av detaljrikedom är det inte setrekvisita — det är nära nog en riktig artefakt. Åtminstone en bild från Sunshine Studio är ett måste.

洋品店 (Västvarubutik, Western goods store). Murgröna klättrar över Hanok-tegelmuren och täcker halva skylten. Den engelska texten SUNSHINE SALON tillsammans med kinesiska tecken visar tidsandan perfekt. Tar man en bild här fixar bakgrunden allt åt en.

En stenstig som leder till innergården av en röd tegelbyggnad. Välskötta träd och blomrabatter på vardera sida, och bilden av någon som ensam vandrar in bakifrån blir naturligt en scen. Ett utrymme där man inte behöver stressa.

Samma stenstig, från en lite närmare vinkel. Fasaden och trädgården syns tydligare. Man ser en bänk vid fönstret. En plats där man gott kunde sitta en stund och bara dagdrömma.

Kostymuthyrning — Förvandlingen till öppningsperioden börjar här

Kostymuthyrningsutrymmet inne i västvarubutiken (洋品店). En guldsnidad spegel, runda glödlampor, orange sammetsstolar — det känns som ett sminkrum. Klär man på sig här och sätter sig framför spegeln känns det verkligen som att man blivit skådespelare.

En tvåvånings kostymuthyrningshall. Trätrappa som sträcker sig till taket, kristallkronor, skyltdockor med kimono, Hanbok (koreansk traditionell dräkt) och perioda klänningar synliga på en gång. Både bottenvåningen och andra våningen är fulla med kostymer att hyra. Oavsett vilken stil man väljer blir det här utrymmet i sig bakgrunden.

En informationsskylt för kostymuthyrning står bredvid en skyltdocka i en periodkostym. På ena sidan hänger färgglada klänningar och Hanbok, och man kan prova dem framför en helkroppsspegel. Uthyrningstiden är 2 timmar. Man behöver inte ha perfekt koordinerade kläder — i det här utrymmet passar allt.

Tittar man uppåt ser man ett exponerat takstolstak i trä och en kristallkrona. Strukturen från ett gammalt lager som byggts om finns kvar. Bottenvåningen har kostymer, andra våningen har ännu fler kostymer, tätt packade. Bara det här taket ger en känsla av filmset.

En besökare som pekar på något framför sko- och accessoarhyllan. Hattar, väskor, skor — allt går att hyra. Man hyr inte bara kläder utan kan finputsa hela looken från tå till topp. Har man redan kommit hit vore det synd med en halvfärdig förvandling.

Gatan där tre kulturer möts — Hanseongs verkliga ansikte på 1900-talet

Står man mitt på den breda gatan med spårvagnsräls blir det så här. Till vänster ett japanskt gatustånd, till höger koreanskt Hanok-takfot. Framför en antik gatulampa. Hela den här gatan rymmer en hel tidsepok. Hanseong på 1900-talet var precis så här. Japanskt, västerländskt, koreanskt — allt samexisterade inom ett kvarter i den kaotiska och komplexa tiden.

En japansk trevånings träbyggnad och en hög av onggi (traditionella koreanska lerkrukor) sida vid sida. Det borde kännas märkligt men gör det inte alls. Tvärtom — det var precis så det verkligen såg ut. Traditionella koreanska krukor för sojabönspasta och sojasås framför en japansk byggnad — det var vardagen under den epoken. Kulissen har återskapat det ärligt.

Genom en massiv träport öppnar sig en Hanok-gård. Vyn genom porten skärs av som en inramad bild. Bara en rygg bakifrån är redan ett färdigt foto. Det är därför man inte behöver leta efter fotoplatser på Sunshine Studio. Var man än står fixar bakgrunden allt åt en.

Hanok-interiör och höstlöv — Där Joseons rum fortfarande lever

Insidan av ett traditionellt Joseon Hanok (koreanskt traditionellt hus). Takfotet, pappersskjutdörrar (韓紙 paper sliding door), vedtravar under verandan. Kände man att det var för mycket japanskt hittas balansen igen i det här utrymmet. Sunshine Studio har inte bara japansk känsla. Joseons egen arkitektur och livsutrymmen håller sin plats stadigt. Att dessa två samexisterar i samma rum är i sig historien från den epoken.

Bortom muren exploderar gröna och röda lönnar. Murgröna klättrar upp längs tegelmuren, och stentrappan fortsätter uppåt. Den här vyn ändras säkert med årstiderna. Ljusgrönt på våren, mörkgrönt på sommaren, och på hösten brinner de röda lönnarna ännu starkare.

Panoramavyn uppifrån över Hanok-gatan. I fjärran syns Hanseong Electrics klocktornskupol, pilträd hänger ner till höger, och stenstigen fortsätter nedåt. Härifrån känns det tydligt. Det här utrymmet är inte bara japanskt och inte bara koreanskt. De två blandas och blir gatorna i dåtidens Hanseong. Det är den riktiga charmen med den koreanska dramainspelningsplatsen Sunshine Studio.

Så tar du dig till Sunshine Studio från Seoul

Så tar du dig till Sunshine Studio från Busan

Sevärdheter nära Sunshine Studio

Vanliga frågor (FAQ)

Det här inlägget publicerades ursprungligen på https://hi-jsb.blog.